Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrabendsarbeide (1921) - Kunnskapens tre på vers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 Kunnskapens tre på vers
Det lød som følger:
Til Sulamith fra Harpeslageren.
Når Somrens skjønne blomsterprakt
Sig har på havens træer lagt,
Når humle, fugle, liten bi
Sig tumle, skjule sødt deri —
Når solens gud av fulle skåler
Derover gyder hulde stråler,
Når Zefyr lys og englelett
Med kyss beånder det —
Da blusser det i skaldens barm,
De tussers kallen gjør ham varm,
Han merker, han ved havens makt
Med havens lerker er i pakt.
Han står ved vinduets høie bue
Og mon det hele nøie skue,
Da blir det ham en frydfull trang
Å åpne for en sang.
Men akk, hvad fattes denne gang,
Hans sang blir lang og uten klang,
Hans harpe mattes; men han ser
Åt rosmarinen mot ham ler,
Og aner, havens herskerinne
Og hans — derinne er å finne.
Han øiet høiner for å se
Og øiner Iduns skikkelse.
Da vet han fluks hvad var hans savn,
Det var — han hvisker hennes navn
Og mins at uten hjertets slag
Der fin’s i haven ei behag.
Han griper støtt i harpens strenge,
De klinger søtt og klinger lenge,
Hans sang får vinger, fylde klang,
Der klinger hyldesang:
«Du underfulle havens fé,
Du mer enn hulde skikkelse,
Foruten dig er død den prakt,
Som er på havens blomster lagt.
Du ranke mø, du slanke kvinne,
Du rosmariners herskerinne,
Som bare nyder blomsterduft,
Giv harpen lyd, skjenk skalden luft.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
