Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4. De två bönderna och tomten.
(Mårtensby i Sibbå).
Det var två bönder, som voro ganska förmögna. Men den ena
bonden började blifva fattigare dag ifrån dag. Huru han än
arbetade, hjälpte ingenting. När han tröskade, fick han litet säd. Hem
beklagade sig en gång för drängen. Denne svarade: „Jag skall taga
reda på orsaken härtill".
När kvällen kom, gick drängen till åkern, där rian stod, och
satte sig på en vedtraf och höll utkik. När alt blef tyst och stilla,
kom en axelbred varelse, som hade ögat midt i pannan. Det var
tomten. Det regnade friskt, men drängen var trogen och tomten
var trägen, ingendera gaf vika för regnet. Tomten tittade på en
rågstack. Drängen tittade på tomten. Tomten tog rågstacken i
famnen och började vandra af till den rika bondens ria. Drängen grep
till rivedsklubban och sprang fast tomten. När han fick fast tomten,
hörde han honom mumla: „Det regnar, det regnar". Drängen
började slå tomten med klubban i hufvudet. „Det faller stora droppar
emellanåt", sade tomten. Men drängen upphörde icke att begagna
klubban. Tomten sade för sig själf: „Sådana regndroppar uthärdar
jag inte länge". Tomten lämnade rågstacken och gick till rian undan
regndropparna, som drängen lät falla på honom.
Om morgonen gick drängen hem och berättade hvad som händt.
Den fattiga bonden belönade drängen väl och bad, att han också
nästa natt skulle valla åkern. Den dagen såg den rika bonden ganska
modstulen ut, då han såg, att tomten intet hade uträttat om natten.
Om kvällen tog drängen åter plats på vedtrafven bredvid
klubban. Då såg han den rika bonden gå ned till sin ria med en knippa
rödt snöre på armen. Ena ändan af snöret faste han in i sin ria,
den andra ändan ledde han in i den fattiga bondens åker och föste
den vid en rågstack och gick sin väg. Drängen, som var kvicktänkt,
sprang genast och löste snöret från den rika bondens ria och föste
det i den fattiga bondens ria. Snörets andra ända förde han i den
rika bondens åker och föste den där i en rågstack. Drängen höll
sig dold ett stycke ifrån, för att åse, huru affären skulle aflöpa. När
alt blef tyst och stilla, såg han tomten komma långs snöret till
rågstacken. Han tog så rågstacken på ryggen och förde till den
fattiga bondens ria. Under tiden flyttade drängen snöret till en annan
rågstack. Tomten kom åter och förde den stacken. Sålunda fortfor
drängen och tomten hela natten, ända tils tuppen gol. Och nu blef
den fattiga bonden rik genom sin hurtiga dräng. Och nog lärer det
vara sant, ty det fins ännu fattiga och rika bönder om hvarandra.
Jmfr Nyland IV, sid. 119.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
