Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„He fins et bärg, som héter de granåtiska bärje. He ä tusn mil
härifrån o so hekt, at it ander som foglana slipper ti. Daer fins gull,
silver o kristall o alla aedla stenar. To an nu komber himm i afton,
so ska du bé onom tå de under kappon o for de ti, o naer ni
komber ti, so ska ja ful skaff kappon åv onom. So tår tu un o önskar
de himm, o so blir an ti.tt
Flikkon sku it ha vila jör e, men un moddest för tjärnjin.
Naer jaegarn komd himm, so jord flikkon, som tjärnjin bå, o så,
at un sku vil ti e bärje. „No, nu slipper tu tiw, så jaegarn, „ja
tår de bara undi kappon o säjjer étt ord, so ä vi taer.“
Nu jikk dom ut o önska se po granåtiska bärje, o dom va daer
st rakst. Daer fans alt va tjärnjin hadd sakt, o dom sambla so mytjy
dom orka.
Nu bläi jaegarn trotter o så ti flikkon: „Sätt de nér o lägg
mitt huvu i ditt knae, ja ork it gå ota flättjin mér“. O he jord
tjärnjin mä trollkonstren sina. Naer an somna, so jägka flikkon se
opp o stål kappon åv an o önska se himm, men an bläi daer ligga
po bärje. Han sovd länji, o naer an vakna, so va an aléna o utan
kappo. To så an: „Haer märker man falskhet“. Han stég nu opp,
men va it jyst stond ti gå. To så an tri jättar. Han kasta se to
nér po bärje o loddest sova, för at dom it sku ror an. Naer dom
jikk förbi an, säjjer den éna: „Ya ä he för en pyssligg; tramp ijael
an!“ „Näjj, tramp it ijael an“, så en anan, „för om an går lite höger
opp po bärje, so tår nuk syana bort an“.
Naer jättana hadd gått förbi, takka an Gud, at an hadd sluppi
dom. Han jikk nu opp po bärje. To komd en sy o to bort an o
förd an ti en trägål, som va plantérager mä kål o pärsilja. Daer
sägkt syn se, o öskadder komd an nér. Huggri som an nu va, to
an noger kålblåd o åt, o so bläi an förvandlager ti en åsna.
Nu tägkt an för se sölv: „It laer ja nu mér kom himm, o it
sku ja nu mér hälder täkkas gå himm“. Han jikk senn ti en anan
kålsägg o åt, o to bläi an förvandlager ti mänsa åter. Nu tö an
et kålhuvu åv vår sägg o bå Gud om jölp, at an sku slipp därifrån.
Han slapp o över sténmum mä kålhuvuna o va nu åter po fri föt.
So för an åv ti slote, daer tjärnjin o flikkon bodd. Han måla
se nu lite mä rofarg i ogona o jikk inn. Tjärnjin fråga: „Va ä an
for en lansman, som komber so sént på kväldn?“
„Ja komber väl sént“, tykt an, „men ja ha vari logg vaeg ätt
den bästa kål, som fins under söln, ot föräldrana mina, o tärför ha
ja it hunni förr“.
To så tjärnjin: „Hår tu den bästa kåln, so sälg étt huvu“. Han
gå ot tjärnjin et huvu, för at an sku få va daer över nattn. He va
de kålhuvu, som an hadd blivi förvandlager ti åsna åv. Tjärnjin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
