Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75. Te kvit hästn, som spoka kvar äin natt.
(Öfvitsböle i Mörskom).
He va i forna tiders krig, so räid kuggin up äin kviter häst,
o han spoka sedan, te hästn, i äin skog. He va äin bonde, som sku
skjus äin härre, o naer dom to komd, vild igga hästn gå mäiran.
So tykt bon: „Ha nu härrn komi äin tima förr hälder bakett,
so hadd he vari brå, hser ä nu slika o slika i végin", tykt bon. „Te
hästn sprigger haBr kvar natt."
Härm gikk å o vist int å igga. Men bäst som he va, so hadd
noga fari förbi, om he to flöug hälder spragg. He hadd fari som
äitt väder förbi, te kvit hästn.
O to vist han, kva he va, som va i végin.
76. Om spöken.
(Borgå).
En resande kom en afton körande på en enslig skogsväg.
Plötsligt begynte hästen wfrustaw och stannade. Karlen, som viste hvad
man i dylika fall hade att göra, steg ur släden, lade tyglarne i kors
mellan hästöronen, gikk sedan framför hästen och såg mellan hästens
öron. Då ser han ett stort trä på hästens rygg. I detsamma hördes
ett brak, och hästen var försvunnen. Mannen började då bedja. Om
en stund såg han hästen stå bunden vid ett träd.
77. Om spöken.
(Borgå).
En bonde hade slagit ihjäl sin hustru. Han blef afrättad och
steglad. En resande skulle en afton fara förbi det ställe, där den
afrättades kropp ännu hängde. Man försökte afråda honom från att
bege sig så sent på väg. Men han sade: „Fram skall jag, om ock
den döde kommer till tals med mig!"
När han så närmade sig afrättsplatsen, kom en hvit gestalt
emot honom. Hästen stannade tvärt och kunde ej fås ur fläcken.
Den döda — ty det var han — frågade, huru hans barn mådde,
hvem som egde hemmanet m. m. Han svarade ock, huru rädd han
än var. Men så snart spöket försvunnit, tog hästen till att springa
alt hvad den förmådde och stannade icke, förrän den kom till nästa
gästgifvaregård.
.Tinfr Nyland TV, sidd. 114—116.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
