Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137. Gullgåsn.
(Tenala).
He va én gogg en bonde, som va riker o hadd tri söner. Han
så o t den älsta sonn, at an sku gå hugg fammvéd.
Han jikk, o to komd ti an en vitklaedder mann, som bijaerd
lite måt, för an va so huggroger.
Pojtjin sa: „Int jér ja, för ja bihover e sölvw.
Gobben jikk från an, o pojtjin börja ti hugga. De första trae
an hugd, so hugd an se i hann o fikk gå himm.
Nu säter bön ander dåjin den millersta pojtjin ut. To komd
ti åter sama mann, sorsli o bidrovager, o bijaerd lite måt, men an
fikk sama biséd, som å den första pojtjin.
To an bijynt hugg, so hugd an se i bäine o orka int kom
tädan, men grannana, som o va ti sköjin, jölft himm an.
Tridi dåjin säter dom ut den yggsta.
To komd åter sama mann ti den plassn o bijaerd måt.
„He ska ni fulvael fåa, så pojtjin, „ja åt frukost himma, so ja
no kan slå me ut utan måt“.
Gobben börja to äta, va pojtjin gå, o an sölv sku bör ti hugg.
Men to så gobben: „Hugg int änn, sät de nu nér so länji ja
äter, so ska ja senn vis ot de, var du ska hugga“.
Pojtjin jord so.
Naer gobben hadd äti, so jikk dom ti en ék, o den sku pojtjin
hugga.
„Naer étjin senn falder*, tykt gobben, „so tår tu e, som ä undi
rötren. Senn bihover tu int far himm mér, utan gå ut i vaerdn o
sok din lykkow.
Pojtjin börja hugga, o gobben jikk bort. Naer étjin stalp, so
va daer en gullgås undi. Pojtjin tö opp un, o gå se po vandernigg,
men vist int, vart an sku gå. Naer an hadd vandra hela dåjin, so
komd an ti et rusthold o bijaerd nattkvartér. He fikk an o.
Nu va i rustholde tri flikkor, én fullstörer o två tvilliggsflikkor.
Den stör flikkon fraega, om un sku få en fjäder å gullgåsn, men
pojtjin tykt, at un int sku kun få. To tägkt flikkon: „Ba tu nu
somnar i natt, so ska ja nö kom o tå åv de“.
Pojtjin jikk i sitt rumm o lå se o satt gullgåsn bräivi sändjin.
Naer alt va tyst o stilla, so saer den stör flikkon ti dom små:
„Nu ha an somna, o ja ska gå ätt en fjäder åv gåsn, men om ja
blir för länji, so ska ni kora ätt meM. Hun smog se nu inn, men
naer un tö i fjädren, so fasna un ti. Dom små komd to ti sok un,
men naer dom sku tå ennas händer loss, so bläi dom o daer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
