Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Vi a so fått, jå", så kuggin, „men ja väntar jölptroppar över
från Finland, nu ska vi piska ut de snårt".
„Näj, nu ginast vil ja gå på", svara dalagubben, „o går ja mae,
so hår ja su söner himrna änn", o han lät int säjja säj.
Kuggin lät’n do gå, o naer an kom ti skogin, so lät’n vår mann
hugga äin buska ot säj, som dom hold för säj.
Naer danskana så de daer, so så dom sins imillan: „Hor du smokki
bror, ja tror, at sköven kniper“, o po de sätte kom dom ovanpo
danskana, o dom hadd havi klobbor mä hästsömmar islajji, o raä
toko hadd dom klobba danskana.
Han, dalagubben, hadd ändo havi äin gamal rosto bysso. Dom,
som int hadd vila lägg klobba säj, so hadd fari i äin älv, som add
fluti daer undi til, o den hadd vari bräider, o daer ommkomist dom
senn.
309. Gustaf III som diakon.
(Öster sundom).
Konung Gustaf IH hade blifvit instängd i Viborgska viken.
Han hade då kommit till Björkö prästgård. När han varit där en
stund, kom en rysk officer med sitt följe för att söka den svenska
konungen. Då han nu såg den ryska officeren komma, utropade
han förtviflad: „Nu är jag förlorad".
Men pastorn i Björkö uppmanade konungen att så fort som
möjligt afkläda sig och kläda sig i prästens kläder. Konungen gjorde
så. Då nu officeren kommit in och undersökt alla ställen, talade
han om livarjehanda och frågade slutligen pekande på konungen:
„Nå, hvad är det för en karl?"
„Det är min diakon", svarade prästen.
Officeren ville nu se kyrkan. Pastorn tog fram nycklarna och
räkte dem åt sin „diakon", som naturligtvis måste lyda. Men pastorn
skickade en pojke, som hjälpte konungen att öppna dörrarna.
Officeren besökte kyrkan, konungen posterade vid dörren, och då alt
var väl, begaf sig officeren bort. Konungen fick nu återtaga sina
kläder. Efteråt skänkte han af tacksamhet för sin räddning till
Björkö kyrka en dyrbar kalk, hvilken ännu skall finnas där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
