Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke hunnit ladda om sitt gevär. Ryssen sprang efter honom. Svan
var flere gånger nära att blifva gripen, men höll dock modigt ut,
tils han kom till ett stort kärr. Detta var så sankt, att han föll in
och fastnade i gytjan. I ett nu slapp han åter upp, men sina
stor-stöflar måste han lämna i kärret. „Fast va ja, o rädder va ja mae“,
brukade han alltid säga, då han omtalade detta minne från sin
ungdom. Man bör ihågkomma, att han sköt ryssen under en vapenlivila.
General Döbeln („Dybbelnu) kände han särdeles väl och
berömde honom mycket. „Add Dybbeln vari djinrål, tumme djaeveln,
om ryssn tått lande“, kunde han säga på tal om den „ädla, tappra,
varma generalenu.
Då den folkkära generalen såg sina gossar gå tysta och
modstulna, brukade han, efter Svans berättelse, fråga: „Hvad brister,
gossar? Fattas det tobak eller brännvin?“ Härvid lät han trossen
stanna och lät utdela både tobak och brännvin. Ofta tog han då
första tåren och sade: „Jag tror just gossar, att vi ta oss en sup4*.
I slaget vid Siikajoki skall Döbeln kort före slagets början
hafva sagt : „Int skolen Ni gossar här vara ängsliga, ta mig
djäfvu-len, det är bara som på ett bondbröllop“.
Likaså skall han i ett kritiskt ögonblick i slaget vid Siikajoki
utbrustit: „Om jag nu hade en bataljon af mina tappra nylänningar
här!“ Han hade nämligen i början af kriget varit sekundchef för
Nyl. infanteriregemente och därunder hunnit förvärfva aktning för
sina förra truppers tapperhet och mannaduglighet.
Land och Stad.
332. Korpral Lund från Ingå.
Korpral Lund var född i Lojo socken 1780. Vid 16 års ålder
hade han ingått i krigstjänst, i hvilken han kvarstod, tils han hunnit
en ålder af 30 år. Han skall ha varit med i sjutton drabbningar,
af hvilka han ansåg den vid Siikajoki som den hetaste. Då man i
en af de strider, i hvilka han deltog, märkt, att man antingen måste
gifva sig fången eller fatta mod och tränga sig igenom, och både
deras chef, som hette Rehausen, och de själfva valde det senare,
påstod han sig i det handgemäng, som då utspann sig, med
böss-kolfven hafva dödat sju fiender.
Under sin krigstid fick han tvänne silfvermedaljer, af hvilka
han erhöll den ena efter striden vid Ruona, där han af en kula blef
träffad i ena benet. Då han en gång talade om sina medaljer,
yttrade han med ett leende: „Ja sir, at soldåtren nu för tmn tilomä går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
