Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330. Romberg, en Nylands dragon som adjutant.
Under kriget begärde von Fieandt af den tidigare nämda
rytt-mästaren von Post en underofficer, passande att begagna som
adjutant i nödens stund, von Post gaf honom en man från sin skvadron
vid namn Romberg, dragon för Romby rusthåll under Prästkulla
gård i Tenala socken. Tvekande mottog väl von Fieandt karlen,
men blef snart öfvertygad om hans duglighet; här behöfde Fieandt
ej med karbasen gifva ökad fart åt buden, de framfördes ändå med
hastighet, köld och redighet äfven i de tätaste kulregnen. Där faran
var störst, fann Fieandt alltid Romberg vid sin sida. Så utmärkte
han sig en gång såsom behjälplig att återtaga en redan förlorad
kanon, hvarom uppstod ett värkligt blodbad.
Redan uti 1788—1790 års krig hade Romberg utmärkt sig,
kämpande äfven på flottan, och blef då belönad med medalj. Prydd
med detta välförtjänta hederstecken, med sin raska hållning, sin
skarpa blick var Rombergs hela personlighet typen för en käck
dragon. De befallningar, de rapporter han skulle framföra fattade han
hastigt och klart och meddelade dem tydligt; det bestämdaste lugn
utmärkte alltid hans raska krigsbragder.
Efter JUgorsehiOld.
331. Karl Johan Svan från Snappertuna.
Om Karl Johan Svan eller Sjölund, som han tidigare hette,
hemma från Snappertuna, finnes en hel mängd historier, bland hvilka
Svan själf gärna plägat tala om följande:
Under kriget hade man ingått en kort vapenhvila med ryssarna.
Svan, som var skicklig skytt, beslöt att gå ut på jakt i de
angränsande skogsmarkerna. Han hade gått länge och väl utan att träffa
på något villebråd och hade redan förlorat alt hopp om att få
medföra en välkommen stek till de vanligtvis klena måltider, som
besto-dos soldaterna. Då fick han helt oförmodadt se en stor tjäder i en
gran. Han lade an och skulle just affyra skottet, då han såg i en
buske en rysk soldat, som också siktade på samma tjäder.
„Doa, plägade Svan säga, „börja ja ti fundér, hokondéra ja
sku siit: tjädern hälder ryssn, o hur ja fundera, so knäft ja ryssna.
En annan rysse, som var i närheten, såg hvad Svan gjorde och
kom för att hämnas sin kamrat. Det värsta var, att det skett under
vapenhvila, då det var förbjudet att anfalla och döda en fiende. Svan
ansåg det därför vara bäst att taga till benen, i synnerhet som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
