Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 4. Utvandring till förfädernas bygd — Claes Livijn och hans söner — Rääf såsom sagoberättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffade några steg längre bort i grytet. Den stackaren hade
fastnat med ena labben emellan ett par hvassa stenar, och för
att komma lös hade han varit tvungen att afbita foten och
lin-kade nu på tre ben. Jag tog tassen för att skicka den till er,
och band några örter vid såret.
Uti nästa löfdunge satt en hare, klippte med öronen och
skalf. Honom bad jag äfven blifva min budbärare; men han
ur-sakade sig, som de andra, och sade att han nog skulle hafva
kunnat springa till Stockholm om hundsjukan fortfarit; men då
nu galenskapen flyttat sig på menniskorna och hundarne blifvit
friska, tordes han icke. »Du kan till bevis», sade han, »sända
den stora hårtofsen som skogvaktarens svarta Valle lösryckte när
jag nyss var så oförsigtig att gå in på hans mark att äta aspbark.»
Ur den murkna pilen, som släpar sitt långa löf i den mörka
gölen, framtittade en uggla den jag också bad fara åstad. När
hon svarade som sanning var, att hon icke kunde färdas vid
dagsljuset, och ej heller ville störa eder nattsömn, frågade jag
henne hvar de andra foglame voro. Hon svarade att ömen nyss
flugit der förbi på resan till sitt slott vid sjön Sommen på toppen
af berget hvaruti Urkon står bunden *. Men hon ville samman-
* En framställning af folksägnen om denna jätteko finnes i Rääfs
Ydre-beskrifning och lyder i hufvudsak sålunda:
Från N. Wij, eller rättare från Buhlsjöåns utlopp i Sommen vid
Rib-bingshofs qvam, sträcker sig uti nordlig riktning denna stora sjöns största
fjärd, begränsad på vester af N. Wij och Asby socknar upp till
Horsnäs-udde, en längd af närmare i ’/2 mil. En brådbrant bergvägg, Urberget,
gif-ver här från sjösidan en storartad anblick, både genom sin höjd och längd,
sin skogkrönta hjessa, det vilda raset nedvid stranden, hvaribland en sten
kallas Altaret; och genom några ofantliga skifvor som, lossnade, stödja sig
mot fasta berget och dölja öppningar, uti hvilka endast inbillningen kan
intränga. I detta berg finnes Urkon, en sagovarelse af oformlig storlek,
fordomdags lös och ledig, under hvilken tid hon uppsparkat Sömmens bädd;
sedermera fjettrad af en trollkarl, sjelf stammad från ett troll på fädernet,
och som kring hennes hals klämt sin hästsko. Till föda är för henne
framlagd i berget en stor nöthud, af hvilken hon hvarje julafton får uppäta ett hår;
och då alla dessa äro förtärda, slipper hon lös och förstörer så väl Ydre som
hela vår verld. Men äfven innan dess befriar hon sig från sitt fangsel, när
Ydre bereses af någon konung, hvilken hon förföljer och dödar, om hon
kan uppnå honom inom häradets landamären. Så har också redan en eller
par gånger sig tilldragit, då en konung, benämnd Frode eller Fluga,
genomfor Ydre och, bekant med faran,, skyndade att uppnå häradsgränsen, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
