Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 4. Utvandring till förfädernas bygd — Claes Livijn och hans söner — Rääf såsom sagoberättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kalla de öfriga. Derpå började ugglan att ropa »Klif hit! klif
hit!» med så hvass röst att det gällde i skogen, och alla foglar
stora och små samlade sig i träden, eller slogo ned på vattnet i
gölen. Då omtalade jag för dem mitt ärende och sade att om
hvar och en blott toge ett bär i näbben, skulle det ändå blifva
nog för eder. »Bevare oss Gud!» qvittrade alla foglame med en
mun, »att nu fara till Östersjön, under det östanvädret beständigt
blåser och stora pestmoln medfölja från Ryssland, hvarigenom vi
sjelfva skulle blifva sjuka och sedan nedsmitta våra ungar, dem
vi nu dessutom icke kunna öfvergifva, då vi som bäst hålla på
med att lära dem flyga; men vi skola tillsläppa hvar sin fjäder
till leksak åt de små gossame» — hvarefter foglarne begynte att
flaxa och plocka sig, så att fjädrar föllo rundt omkring, men
vinden bortförde de flesta och blott några få kunde jag uppfånga.
Icke långt derifrån var ett stenrös, hvarutur en orm var mig
till mötes, reste sig på stjerten, bockade sig och sade: »jag har
hört hvad du talat med de andra djuren, och då du säkert icke
vill anförtro mig att vara sändningabud, emedan några droppar
af mitt gift kunde falla på bären, vill jag dock visa att jag icke
mindre än de andra är färdig att göra dina stockholmsvänner
en tjenst», och deruppå började han krypa ur sitt skinn, hvilket
blef honom ganska svårt, så att det gick sönder på flera ställen,
emedan rätta årstiden härtill nu icke är för handen; men jag
tackade honom för hans goda mening, uppsamlade^ skinnet, det
jag sänder er, och gaf ormen till betalning en af de nya
silfver-penningarne att lägga sig på, för att åtminstone någon dylik måtte
qvarstanna i landet.
Under tiden hade tjocka åskmoln uppstigit; några knallar
hördes, och midt framför mig slog blixten uti en hög gran,
spin-gade henne i tusende stycken som kastades långt bort. Jag tog
några spillror för att visa huru det fasta trädet blifvit
sönder-sargadt.
Bakom Pyskeberget gick jag förbi den förtrollade trädgården,
vid hvars port en solklar vaktare med purpurvingar helsade mig
misstog sig om densamma och stannade på Fruhammars eller såsom gården
skiftevis fordom skrefs: Flude- eller Flugehammars egor, der han upphanns
och ihjälstångades af Urkon, hvarpå, såsom vitnesbörd, man derstädes
uppvisar hans af fyra stenar utmärkta grafplats.
A Ji n/e It : L. F. Raaf. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
