Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 5. Ännu ett residensombyte — Familjeförhållanden — Gästabud på Forssnäs — Patriarkalisk ställning till sockenboar, uppfattning af folkskolor och presterskap — Anförande mot ångkraften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland glada gästabud på Forssnäs ihågkommes af deltagare
ännu det tillfälle då R. i ett talrikt lag år 1852 firade sitt
femtionde studentår, hvarvid främsta bordprydnaden utgjordes af
Dahls latinska grammatika i samma exemplar som han begagnat
i Upsala*.
En liknande högtidlighet egde rum på Forssnäs sommaren
1859, då R. hade nöjet att emottaga två af sina akademikamrater,
biskop Hallström och doktor Kinnander, hvilka af husets döttrar
på förhand lagerkröntes till jubelmagistrar. Berättelse om denna
fest är tryckt i Svenska Tidningen n:r 255 för nämnda år jemte
de latinska lyckönskningsverser som Hedner äfven då författat.
Äfven i hvardagslag såg R. gerna sina grannar hos sig och
han förstod att genom oväntade episoder bereda en angenäm
omvexling i den landtliga ensligheten. Ännu i sitt åttionde år
inbjöd han dem en dag till Forssnäs att »dricka kaffe» och åse
representationen af en från Vestervik anländ trupp för gymnastiska
öfningar och marionetteater, hvarvid sista numret på affischen
utgjordes af episoden Pjerro kommer i lifsfara för en räf**.
somliga af herrame — för att hafva magen mera ogenerad, när de fara på
kalas till hvarandra — anlägga ett särskildt slags klädesplagg, nämligen västar
utan ryggstycken, hängande lösa öfver axlama.
* Bland annat illustrerades denna festlighet genom ett skämtsamt latinskt
poem af prosten Hedner, hvarur några rader må anföras, så lydande:
Fatemur usque candidi:
Sumus studentes cuncti.
Studemus pleni fieri
Uvarura succis uncti.
Quid dulcius in terris his,
Quid svavius vocetur,
Quam id haurire poculis
Bono quod corde detur?
Rectissime, strictissime!
Quid dulcius in terris his,
Quid svavius vocetur.
** Som prof på den skälmaktighet, gamle kammaijunkaren kunde
utveckla, må följande drag1 meddelas. En fröken D. der i orten, en
ålderstigen dam af gamla skolan, hade en dag bjudit honom jemte åtskilliga andra
på middag. R. infann sig i god tid och värdinnan begagnade tillfallet att
hos honom förfiråga sig om serveringen. »Kom nu, käre Lennart» — sade
hon — »och se, om bordet är bra». — R. följde henne in i matsalen, men
gaf der sina dubier tillkänna i afseende på dukningen. »Så får det icke vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
