Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 5. Ännu ett residensombyte — Familjeförhållanden — Gästabud på Forssnäs — Patriarkalisk ställning till sockenboar, uppfattning af folkskolor och presterskap — Anförande mot ångkraften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den aromatiska bönans bruna saft var en af de fä
njutningar R. bestod sig sjelf, och denna lät han vanligen bjuda sig
då han hos granname var ute på visiter, af hvilka han gema
undanstökade åtskilliga på samma eftermiddag och då äfven
expedierade lika många koppar kaffe. Den nyare tidens sena
efter-middagsbesök kunde han ej lida, och han hågkom med saknad de
dagar då gäster i allmänhet anlände kl. io f. m. och då man åt
middag kl. 12. Det kunde till och med hända, att när
nykomlingar på orten gjorde honom sin uppvaktning någon stilla
aftonstund, utbrast han i förargelsen: »Ja, det är en förträfflig tid vi
lefva i, då man kommer på besök när värdfolket håller på att
gå och lägga sig» *.
Ofta bjöd han ortens bönder till sitt middagsbord, och var
det riktigt väl, så lät han dem sedan röka en pipa tobak,
hvar-vid han förstod att lösa deras tungband, så att de berättade allt
hvad han önskade veta, särskildt för sina kulturhistoriska
forskningar. Han skämtade gema äfven med allmogen, men om man
icke höll sig inom vederbörliga gränser blef han förtretad. Då
en gång sockenskräddaren efterskickats och infann sig åkande,
lät R. honom i allvarliga ordalag veta att det kunde icke bära
sig med verldens gång, om skräddare och skomakare skulle hålla
sig med ekipage. Skräddaren fick den gången helt enkelt icke
stanna qvar hos R., utan måste vända om med sin häst och sin
vagn, men han tillförsäkrades ett vänligt bemötande så fort han
na för tiden», utbrast han — »detta får göras om». Och så lockade han
den gamla damen att plocka ned alla tallrikar och glas på golfvet. Derunder
inledde han ett så lifligt samtal att gumman helt oförmärkt följde honom ut ur
rummet och, intresserad af hans konversation, glömde bort hela den i
matrummet anstiftade oredan. Då gästerna i det samma anlände, helsade
värdinnan dem hjertligt välkomna och förde dem in i gästabudssalen, der de
till sin förvåning funno serveringen vara anbragt på golfvet.
* Det inträffade någon gång att till Forssnäs anlände resande som
inbillade sig att de derstädes skulle få skåda högst märkvärdiga saker i
hus-geråd och allt, men sådana besökande blefvo grundligt besvikna. Visserligen
funnos dyrbarheter, men de framtogos ej när som helst. Då en gång en ung
sprätt med pincenez infunnit sig och vid måltiden skulle som kännare be*
trakta det förment gamla porslinet (vanligt Rörstrands arbete), tappade han
lorgnetten i maten. »Söker min herre något?» sade då gamle R. och hade
utomordentligt roligt åt situationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
