Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 7. Ljungeldar på Riddarhuset: riksdagsscener och debatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt öra trängde mången röst, som sade: »h varför inblanda sig
då dessa män i ett samfund, som synes dem så skuldbefläckadt?
Hvarför deltaga då de i en företrädesrätt, som de uppgifva varit
så illa begagnad?»
Men dessa röster voro ej hjertats; de tillhörde första
ögonblickets öfverraskning. Det anborna ädelmodet sade: »till aktning
för sig sjelfva och sitt stånd, skall den segervana sanningen
återföra dessa våra bröder!» Hon skall också tala! men om hon
någon gång, liksom i dag, framträder genom den minst
berättigade att henne tolka, skall både samtid och efterverld godtgöra
hvad nu hos hennes svaga ombud brister.
Vid gryningen af Sveriges historia finna vi, liksom i allt
gammalt samhälle, en konungamakt, ett presterskap, en adel och
lif-egna. Odalmännen, från hvilka adel och ädel, i ord och sak,
härflyta, egde ensamma all undersåtlig lagstiftningsrätt, bildningens
makt, vapnens bruk, och ehuru delade i flera klasser, än efter
erhållna embeten och förläningar, än efter ättens olika höghet,
voro likväl de, såsom rådplägande stånd, enbare och ensamme.
Europa vet hvad denna adel uträttat. Dess saga utgör vår
barndoms fröjd och en beundran för de mognare åren, i
jemn-bredd med Roms eviga mönster.
Liksom i tapperhet och förakt för all annan fara än
vanärans, voro dessa odalmän sina samtida öfverlägsna i trohet,
ömhet mot qvinnan och mensklighet mot sina lifegna, uti hvilkas
arbeten husbonden, då liksom nu, deltog när andra värf honom
ej kallade.
Redan i hedentid började Sveriges adel att förvandla de
lif-egne till brukare; men till eganderätt för dem gifves intet spår,
förr än efter kristendomens införande, då frigifningen fortgick
ända in på 1300-talet, med understöd af förre husbönder i
gåf-vor eller testamenten, ofta af jord, hvarigenom möjlighet till
stånds-rätt egentligen grundlädes.
Samtidigt med nuvarande bondestånd uppkom borgerskapet,
båda i början, såsom män för sig, svaga och fåtaliga; men adeln
har med tillgifvenhet dem uppammat och begåfvat, upptagit dem
1 samhället vid sin sida och till jemlikhet med sig; afklädt sig,
steg för steg, hvarje enskild ståndsrätt, qvarlemnande dock många
och betydande åt dem. Vid hvarje uppoffring har man lofvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
