Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 7. Ljungeldar på Riddarhuset: riksdagsscener och debatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fara, skulle låta af strafflagens hotelser afhålla sig från en dylik
gerning», hvartill längre ned fogas dessa märkliga ord, ’»af hvad
slag den vara ma».
Lagförslaget har således efter all anledning betänkt, eller
åtminstone i sin vidsträckta definition inbegripit de ej sällan
förekommande kasus: att menniska blifvit slagtad för att rädda
kamrater från hungersdöd, eller att den som bemäktigat sig en planka
af ett skeppsvrak, blifvit från denna sin egendom nedstött af en
annan i samma sjönöd varande. Och dessa ömkansvärda fall,
som åtminstone borde fördöljas, de utpekas, de frikännas af lag,
som dock borde vara stödd på kristendom och moral, hvilkas
bud lyder: Du skall älska din nästa såsom dig sjelfl
20 och 21 kap. behandla äktenskaps- och sedlighetsbrotten
med ett undseende som af allt det föregående väntas kan.–
Sant är, att få samhällen, och dessa endast under kortare
perioder, kunnat bevara sina seder i denna väg fullkomligt
otade-liga, och klokast hafva de folk handlat, som afskilt och utmärkt
en prostituerad klass af qvunnor, hvarigenom sederna hos alla de
öfriga blifvit oantastade och i helgd hållna. Men då detta icke
af ålder hos vår nation vunnit, eller troligen någonsin kan vinna
häfdens starka inflytande, borde åtminstone icke lagen borttaga
begreppet om brott och fel, qväfva blygseln och föröka
fräckheten.
Jag minnes ganska väl i mina barndomsår, innan Gustaf IH:s
mildringar hunnit särdeles verka på folklynnet, huru en ogift
qvinna, som i omständigheter befans, strängligen bannades af
husbonde, föräldrar och slägt; hvad uppseende i hela orten
väcktes; huru djup hennes blygsel var; huru hon skydde att visa sig
bland andra. Ett par decennier senare nekade hon ännu
tem-ligen ihärdigt och grät, när förhållandet ej längre kunde döljas.
Nu mera fäller hon ingen tår, och omtalar sjelf otvunget sitt
tillstånd, såsom en naturlig verkan af la force des choses, den
ingen motstå kan.
Se, sådant inflytande ega olämpligt milda lagar 1 Deras
lättsinnighet öfvergår till sederna, och liksom de, till en stor del,
åstadkommit kommunismen i könsförhållandet, så skola de ock
till yttersta målet drifva samma lära i egendomsrätten.
Några allmänna anmärkningar torde jag få tillägga. Lag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
