Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 7. Ljungeldar på Riddarhuset: riksdagsscener och debatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stiftare uti gammalt samhälle eger icke mera än en väg att gå, om
han önskar uppnå sin goda afsigt. Han måste hågkomma att ju
äldre en lag är, ju mera är den inpräglad och vördnadsbjudande.
Han måste städse hafva för ögonen hvad som är vordet sed i
förening med lag, och endast hvad deruti urartat till osed, eger
han att med varsam hand bortskära, och hvad ny god sed, som
med tidens lopp uppvuxit, bör han lagfästa. Till pröfvosten vid
detta förfarande eger han religionens, moralens och ärans
oföränderliga bud, icke teoriernas, som hoptals uppstå och försvinna.
Han måste vara renad från tidehvarfvens sinnessjukdomar, kallade
opinioner, som än i en form, än i en annan, liksom de
kroppsliga farsoterna anfalla menskligheten.
Det nya lagförslaget har, långt ifrån att följa dessa
grundregler, utgått, från abstraktioner, skilt sig så långt möjligt varit
från våra förra lagar, och utan allt behof förändrat straffens art
och sätt, brottens jemförelse, till och med deras namn och
be-skrifning.
Detta förslag känner icke försoningsläran; ingen skymt deraf
är qvarlemnad. Den straffade behöfver ej hädanefter erkänna
sin synd, eller försonas med Gud, hans kyrka och församling.
Inför dessa erfordras således ej heller något afbedjande, hvilket vi
likväl anse oss pligtige göra vid den obetydligaste och mest
tillfälliga oförrätt, ja äfven ohöflighet mot en like. Vådadråpet
behöfver ej heller någon försoning, emedan på denna tidens glatta
samveten ingen oro öfver ett lappri, sådant som ett menniskolif,
lärer kunna sig ingnaga. Böterna för dulgadråp, innebärande
både en kraftig väckelse till banemannens upptäckt och, ifall så ej
skedde, en rening af den skuldbefläckade orten, äro ock uteslutna.
Detta förslag känner ej den sanna äran. De nesligaste
tilltag och listens kallblodiga anläggningar äro långt lindrigare
bestraffade än passionernas våldsgemingar. Ett skamligt brott
belägges ej längre med skamligt straff. Äran är lika för den
skuldbefläckade som för den oskyldige. All skam för skedd geming,
all blygsel att den begå, äro med omsorg undanröjda.
Detta förslag har vågat sig långt inpå definitionernas
snar-belagda område, hvilket en klok lagstiftare, så mycket möjligt är,
undviker att beträda, emedan han städse löper fara att antingen
utestänga kasus som borde inbegripas, eller inbegripa dem som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
