Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 7. Ljungeldar på Riddarhuset: riksdagsscener och debatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borde vara uteslutna. Exempel på dessa oundvikliga följder äro
redan anförda; andra och långt betänkligare finnas i det farliga
3 kap. om försök till brott.
Uti förordningen om strafflagens införande undantagas :
grundlagens stadganden; åtskilliga §§ utur missg.-balken; krigslagen;
fel och försummelser vid kongl. hofven; dito af embets- och
tjenstemän, i vissa fall; disciplinära straffen vid skolor; ingrepp
uti kronans skog och jagt, samt brott i afseende på bruk af
kronans jord; allt i följd af brådskan med ett förslag som, om det
någonsin bort till pröfning förekomma, rätteligen skolat
uppskjutas, till dess alla de undantagna lagarna m. m. kunnat
samtidigt och likstämmigt sammanjemkas, men nu ländande till ökad
oreda och största orättvisa mot dem som skulle vara underkastade
dessa interimslagar, med deras för alla andra förkastade strän-:
gare straff.
Sistnämnda förordning pag. 12 bekräftar med någon
redak-tionsförändring den 21 § af 10 kap. rätteg.-balken: »att brottmål,
svårare eller mindre, ransakes och dômes der gerningen gjord är,
ehvad rätt han eljest hörer till som brutit»; men denna § står,
med sin närvarande allmänlighet i uttrycken, uti rak motsägelse
med 8 kap. 2 § af samma balk, äfvensom med adeliga
privilegierna samt presterskapets tillförsäkrade rätt om särskildt forum,
hvadan det synes, att ett förslag, som gör anspråk på större
fullkomlighet, hade bort ändra och rätta, icke bibehålla, motsägelsen ;
så vida ej meningen är, hvartill af mycket annat slutas kan, att
undergräfva adel och presterskap, för att åt samhället bereda den
gyllene ålder som af juridiken, såsom ensam herskare, visserligen,
och med bevis af detta dess lagprof, skulle återföras.
Jag torde äfven böra på förhand besvara några bland de
lättast förutsedda invändningarna mot mina anmärkningar. Man
skall utan tvifvel säga: »att en del af de brister som nu blifvit
klandrade, också finnas i 1734 års lag». Ja väl, det är mig
bekant; men man stiftar icke en ny, för att göra honom sämré
eller lika dålig med den man vill förbättra.
»Vi ega likväl ett stort behof af en ny sådan lag», skall *
man ytterligare andraga, och man skall skjuta skulden för de
ökade brotten på den nu gällandes ofullkomlighet. Om jag än
skulle gifva ett obetingadt bifall till dessa tvänne satser, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
