Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 7. Ljungeldar på Riddarhuset: riksdagsscener och debatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riksdagarna, emedan — som han sjelf säger — han ansåg
onyttigt att offra mödor och utgifter i sträfvandet mot en tidsriktning
som kullkastade alla hans åsigter. Likväl insände han då och
då uppsatser till sina fullmäktige eller till konservativa tidningar
öfver hvarjehanda förekommande ämnen, såsom mot qvinnans
myndighet, mot frihet i penningeränta m. m.
Sista gången R. yttrade sig vid riksdagen var 1850—51. Han
talade då bland annat mot upphäfvandet af frälsemans särskilda
forum. För öfrigt väckte han då motion om statsanslag till fortsatt
utgifvande af svenskt diplomatarium *.
Under den första riksdag, hvari R. deltog (1809), var han
medlem af expeditionsutskottet, 1844 af konstitutionsutskottet, 1847
—48 af statsutskottet. Till statsrevisor valdes R. 1841 och 1847;
utsedd ånyo 1853, afsade han sig förtroendet; af ett bref till
Hyl-tén-Cavallius visar sig dock att han ursprungligen ämnat att äfven
denna gång emottaga detta uppdrag.
Mot slutet af sin riksdagsmannabana hade R. den
ledsamheten att Hartmansdorff vek från hans sida i representationsfrågan.
Härom yttrar Abr. Bohlin i den förut nämnda Aftonbladsartikeln:
»Redan långt innan Hartmansdorffs förslag till
representationens ombildning utkom af trycket, var det för R. ganska väl
bekant; och ins. skulle mycket misstaga sig, om ej R. flera år förut
haft och begagnat tillfälle att granska det i handskrift. Säkert är,
att R. använde mycken möda att förmå H. till att icke framlemna
eller allmängöra detta förslag, hvilket han väl förutsåg skulle
alldeles tillintetgöra H:s inflytande på riddarhuset, och hvilket
förslag han sjelf i hög grad ogillade. Men denna möda var
för-spild. Sjelf hördes R. någon gång, beklagande, omtala detta,
hvarvid han om sitt syskonbarn yttrade — i sina samtal med
tredje man benämnde han honom gemenligen presidenten —:
* Då han före denna riksdags afslutning återvändt hem till Forssnäs, erhöll
han i bref från H. Reuterdahl rapporter öfver ärendenas gång, hvarvid denne
bland annat fäller det äkta Reuterdahlska utlåtandet, att 1851 års riksmöte
»kunde kanske varit bättre, men också sämre». Samma år skref Reuterdahl
till Rääf ett bref hvari några ord läsas, som måste fallit likt balsam kring
hans hjerta. »En fråga», säger nämligen Reuterdahl, »har vid riksdagens
slut uppdykat och hotar med mycket trassel, frågan om jernvägar. Den
tager fart, liksom all galenskap. Till en del tager den denna fart genom
vederbörqndes efterlåtenhet. Gud bättre!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
