Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 8. Medborgerliga utmärkelser — Ydrebeskrifningen och Rääfs öfriga skriftställarskap; utbildningen af fäderneärfda egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin födelsedag, lär blifvit djupt rörd öfver en ära som
enligt hvad han tyckte oförtjent likstälde honom med Schlyter och
andra af våra vetenskapliga heroer. Kärast var honom dock
kanske den akademiska lager, som sändes från Upsala 1860,
då filosofiska fakulteten utsåg honom att tillsammans med
Ryd-qvist promoveras till hedersdoktor. Rydqvist och Rääf voro
gamla vänner på grund af beslägtade intressen och studier.
Rydqvist vände sig flera gånger till Rääf med förfrågningar i kinkiga
literära spörsmål. För sin berömda afhandling om nordens äldsta
skådespel fick Rydqvist af Rääf många värderika upplysningar,
enligt hvad deras brefvexling utvisar. Det hade alltså passat
förträffligt att de följts åt på parnassen. Man kunde emellertid icke
förmå Rääf att personligen infinna sig vid hedersfesten.
Promotor (sedermera statsrådet Carlson) framförde i ett bref af de
varmaste och mest erkännande ordalag fil. fakultetens önskan att
få se Rääf närvarande. Härpå svarade R. (d. 26 maj 1860):
»Att fil. fakulteten i Upsala behagat tilldela mig den lika
sällsynta som utmärkta äran af hedersmagister, har jag att
till-räkna hr Prof. och andra mina gynnare. I stället för de
grundliga och omfattande kunskaper jag hade bort i Upsala förvärfva
under ypperliga lärares undervisning och med föresyn af
kamrater som sedermera ökat universitetets och fäderneslandets ära,
medförde jag endast derifrån vördnaden för vetenskapliga
forskningar. Hvad jag sjelf till sådana kunnat bidraga, har utgjorts
af mycket spridda och ofullständiga bemödanden, under en
50-årig landtmannatids skiftande bestyr.
Jag känner ej, om bruket tillåter mig, att jag i särskild
skrif-velse till fakulteten förklarar min vördnadsfulla tacksamhet. I alla
hänseenden utbeder jag, att hr Prof. täcktes, såsom ett ytterligare
bevis af ynnest, frambära dessa mina tänkesätt, jemte mina
ursäkter att jag icke förmår personligen mottaga den oförtjenta
lagern, alltför tung att bära i åsyn af värdigare, alltför långväga
att afhemta för den 74-årige.»
På en inbjudning i bref från fil. fakultetens dekanus (L. F.
Svanberg) svarade R. med en skrifvelse af lika anspråkslösa och
och värdiga ordalag som de ofvanstående. Följande rader må
derur anföras:
»Må det tillåtas att af det stora antalet universitetskamrater,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
