Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 8. Medborgerliga utmärkelser — Ydrebeskrifningen och Rääfs öfriga skriftställarskap; utbildningen af fäderneärfda egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillökning, der den i goda samhällen aldrig funnits och der
missbruket är vanligt. I stället för den eftersträfvade friheten har
sjelfsvåldet kommit, beledsagadt af sina följeslagare, lasterna, och
bland dem det ohejdade fylleriet. Under 150 år har man, om
ej alltid i författningar, åtminstone ständigt i deras tillämpning,
gynnat egendomens fördelning, hemmansklyfning, backstugusittande
och nu senast stadsmannanäringarnas förflyttning till landet.
Följaktligen ligga för ögonen: i stället för irrblosset allmän
förmögenhet, har inträdt eller på banad väg att inträda, allmän
fattigdom. Provinser tigga, städer, socknar, kyrkor; enskilda, alla
tigga. Med tiggeriet, som är föraktligt, följer föraktet mot sig
sjelf, och det är ruset som skall döfva plågan af denna känsla».
Uti städerna finnes väl en polis att vaka öfver sederna, men
— frågar Rääf: »Hvem skall och kan på landet tillse
uppförandet hos denna kringspridda mängd dåligt hesutna hemmansegare,
sjelfständiga backstuguhjon och stolta fuskare i handtverk eller
fabriker, bärande namnet af herrar r»
Hos alla dessa, som antingen hafva för litet arbete hemma
eller för litet borta, åtföljas enligt R:s uppfattning, lättja och
fattigdom. Der flit och förmögenhet saknas, kommer nämligen
fylleriet.
Vidare vänder sig förf. mot den efterlåtenhet som medgifver
åtskilliga trakters allmoge ett kringstrykande lefnadssätt. »Att icke
omtala de länge af allt vettigt folk öfverklagade vestgötska
gård-farihandlare, som utspridt så mycken lyx i alla provinser, dit de
sträckt sina långväga vandringar, under det deras egen
vanhäf-dade hembygd med rätta fått namn af rikets fattigstuga, hafva i
senare tider äfven Smålands och Dalames allmoge börjat
förvandlas till ett krämareslödder, att inöfvas i bedrägeri, lättja och
fylleri.» Fåfängt skall samhället söka genom embetsmän uppfylla
allt hvad den högre ståndspersonsklassen fordom för styrelsen
un-danarbetat och ännu verkar der den finnes. Intresset är ej
detsamma, och om båda än voro lika goda, är den sistnämnda
sede-vården åtminstone för staten kostnadsfri. »Ju mindre verkeligt
värde — tillägger R. — ståndspersoner ega, ju meta söka de sin
upphöjning genom afsöndring från alla lägre. Liberalismen, som
endast finnes i ord och eger handling blott för deras motsats,
har utrotat gamla verldens glada och uppmuntrande umgänge mel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
