Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 8. Medborgerliga utmärkelser — Ydrebeskrifningen och Rääfs öfriga skriftställarskap; utbildningen af fäderneärfda egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behöfde endast sin runstaf att uträkna månens lopp och årets
rörliga fester. Uti sitt lands naturalhistoria var han väl
bevandrad. En mängd huskurer, hushålls- och sederegler, affattade i
kärnfulla ordspråk, ökade hans vetande. Hans fantasi var fyld
med en fabelverld af mytiska väsenden; sagan och sången
för-ljufvade arbetet och mildrade råheten.
Under det sista halfseklet har allt detta slutligen utdött.
Några orsaker dertill äro hiär vidrörda, andra ligga dolda i det
djup, hvarifrån verldens lopp i tusenfaldig vexling eger sin rörelse.
De arma menniskorna, med bibehållen tankeförmåga, utan något
angenämt och dugligt att tänka på, sysselsätta under arbetet sin
fantasi med bilder af liderliga njutningar, dem de sedan på lediga
tider utöfva. För det tomma hufvudet är rusets fyllnad kärast.
Ledsnaden söker sin glömska uti de gyckelbilder dem spriten
framtrollar.
Efter denna långa och sorgliga lista, kan det vara skäl att
upptaga och besvara det enda verkliga inkast som mot den "kan
göras. Man kan invända: att åtskilliga af de öfverklagade
anledningarna fordom icke funnos; att föräldrars, lärares och
husbönders rättighet till uppsigt voro då större; obesutenheten,
lösdrif-veriet, gårdfarihandeln okända; endast några få handtverkare
fun-nos på landet; adel och presterskap egde ett odeladt inflytande;
kroppsstyrkan oförsvagad; kunskaperna i sitt flor; både det
intel-lektuela och umgängslifvet gladare, och likväl var
dryckenskaps-, lasten allmän, så väl under hedniskt som katolskt tidehvarf.
Medgifvande detta, med förbehåll att få erkänd t, det alla de
öfriga retmedlen äro senare tiders tillskott, låtom oss undersöka
hvarför och hvaraf man i det gamla Sverige berusade sig. Man
drack den tiden af lust att öka lifvets glädje, icke såsom nu, att
döfva dess tomhet och sorger. Då af öfvermod; nu af slapphet.
Då i känslan af en styrka som kunde trotsa allt; nu att upplifva
svagheten. Det var då ett sällskapsnöje; nu ett enskildt behof.
Då en ära i dryckessegern, liksom i alla andra kroppsliga
företräden ; nu en skamlighet, den man begår och söker dölja. Man
drack i äldsta tider mjöd och öl, hvaraf det förra, äfven i största
mått njutet, icke skadar och obetydligt rusar; och det senare, om
än rusgifvande, likväl snarare ökade än minskade kroppens styrka.
Under följande århundraden tillkommo de oskyldiga bärbrygdema
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
