Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brinckman till Rääf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den salige fått nordstjernan, när han blifvit president m. m. Men
huru annorlunda framträder han för vårt sedliga bedömande, när
vi blifva bekanta med hans förtroliga själsutgjutelser i hvardagliga
bref till sin hustru, sin bror, eller sin älskarinna! Jag är mycket
rik på sådana hemliga häfder, och hade jag bara litet mera tid
att lefva, så skulle de ej så illa blifva begagnade — äfven för det
allmänna. Det samma gäller om högtuppsatta personer, dem man
sällan tillerkänner ett inre lif. Bland den mängd handbref jag
eger af den olycklige konung Gustaf Adolf, finnas flera, som skulle
göra heder åt hvilken furste som helst, och som bidraga, mer än
någon skulle tro, att upptäcka de sanna karaktersdragen af detta
besynnerliga, i fel som i dygder ingalunda hvardagliga, och i
botten alltid ädla och ärliga — ödets offer.
Bland alla pappersamlare har jag funnit få som sätta särdeles
värde på sådana enskilda, på sätt och vis namnlösa bref, och
kanske just derför har man ofta, nästan på spe, varit så välgörande
emot mig, som öfverallt tigger derom.
Som jag sjelf ej blott lefvat så länge, utan i flera länder i
mångfaldiga förhållanden, kan hr Kammarj. lätteligen föreställa
sig, att min egen enskilda brefvexling ej är obetydlig. Efter
sista mantalsskrifningen vid slutet af förlidet år, utgjorde dess
begge afdelningar, den utländska och den svenska, tillsamman
litet öfver 14,500 originalbref! och dessa ville jag för intet pris
göra mig af med.
Goethe säger någonstädes: »Man gömmer bref för att aldrig
åter läsa dem». Jag åter har alltid svårt, att slita mig lös från
denna läsning, så snart jag öppnar ett af dessa heliga grafhvalf.
Lefvande uppstiga då för mig alla de förklarade, men länge
glömda gestalter från en försvunnen verld, hvilken ur minnets
stjernklara natt alltid framskymtar som en bättre.
Dock min tacksamhet bör väl icke heller göra hr
Kam-marjunkaren ledsen genom ett långt sjukligt bref, som visserligen
ej förtjenar att gömmas i någon samling.
Stockholm d. 15 maj 1838.
Om jag senare, än jag bort och önskat, besvarar hr
Kam-marjunkarens vänskapsfulla skrifvelse, torde någorlunda tjena till
min ursäkt, att brefvet af den 4 april ej kommit mig till handa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
