Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brinckman till Rääf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förr än den 4 maj, då det förmodligen blifvit aflemnadt af någon
resande. Ännu alltjemt plågad af en outhärdlig bröstkramp, har
jag ett par postdagar efter hvarann, verkligen ej egt krafter nog,
att föra pennan, och tyvärr, lofvar oss blomstermånaden ännu
inga andra blommor än rysliga snöliljor, uppfriskade af en kall
vinterblåst som i går och i förrgår kräfde tvenne eldbrasor om
dagen. Denna nordiska berserkanatur gör mig alldeles olycklig.
Emellertid kan jag ej längre uppskjuta min tacksägelse för hr
Kammarjunkarens angenäma skrifvelse med åtföljande handlingar
hvilka alla, utan undantag, varit kärkomna, och i flera afseenden
dyrbara, såsom felande i min samling. Jag egde knapt en enda
af dem, och af ett par blott namnteckningar, och fick nu hela
fullständiga bref. I allmänhet är min samling så månggrenig, att
nästan ingenting derifrån uteslutes, som på något vis kan bidraga
att upplysa en gifven tidpunkt — de nyaste så väl som de äldre.
De flesta af våra samlare hafva blott gjort afseende på de
sistnämnda, utan att betänka, att det närvarande också en gång
blir forntid. Jag åter gör ej sällan betydliga upptäckter uti
nutidens hvardagligare bref. Mången ädel, men under sin lifstid
misskänd och alldeles oriktigt bedömd man, väcker ej sällan
genom sina okonstlade bref till förtroliga vänner, det innerligaste
deltagande, och den största vördnad för sitt rena och upphöjda
tänkesätt. Till dessa hörde rätt egentligen en af mina
ungdomsvänner, salig Grefve Schwerin. Det allmänna pratet var, att han
endast af lycksokeri, eller för en bättre bergnings skull öfvergått
från krigstjensten till det andeliga ståndet utan att hvarken då,
eller efteråt, det minsta bekymra sig om den religion han skulle
lära och bekänna. Nog visste jag att det ej förhöll sig så; men
först efter hans död, då han lemnade mig en stor del af sin
bref-samling, öfvertygades jag, att säkert ganska fa af våra andliga
herrar med ett sådant varmt nit, och en så allvarsam forskning
undersökt sin religion såsom vetenskap, och med ett så varmt
hjerta sökt att in succum et sangvinem förvandla dess heliga
åsigter och dess rena sedlighet. Under en tidföljd af åtminstone
10 år utgjorde detta hufvudämnet för hans rika brefvexling, ej
blott med de utländska berömda män han i Tyskland lärt känna,
utan äfven med alla dem af våra egna, som väl något svalare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
