Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livijn och Rääf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen eftersände Carpelan, som skrapades för det han uti sin
expedition kunde hafva en så genstörtig person, slutligen skall C. efter
några snäsor repat mod och yttrat, det H. som tjensteman inom
hans expedition och H. som adelsman på svenska Riddarhuset
vore tvänne helt olika personer; vid bortgåendet möttes H.f som
nu i sin tur skulle snäsas, men afklippte hela lexan med det
snäfva ordet: det angår ej Tit. Derefter intog fogligheten sin
plats, man begärde och fick afskrift af talet, öfversatte det på
franska, framlemnade det och dess oskuld ådrog Stjerncrona en skrapa.
Nu till ditt bref. Det fägnar mig, hade jag nära sagt, att
hvarken ditt eller Molbechs vistande på Thomestorp kunde
dit-locka Lorenzo; sådant bevisar, att han är lika förbindlig både
mot äldre och nyare vänner, när hans indolens derigenom ställes
i fråga. Din beskrifning på Molbech sammanträffar med Agardhs,
som karakteriserade honom i uttrycket »utan manlighet.»
Om Atterbom blefve längre hos dig, skyndade jag mig på
några dagar till dig, för att kunna närmare göra en bekantskap,
som blef i Upsala knapt börjad, men som jag gerna önskade.
Sköfde och Kongslena d. 7 dec. 1812.
Jag har ändtligen från Stockholm erhållit november- och
decemberhäftet af Phosphoros och med största nöje läst
Palmblads verslära. Den är efter mitt omdöme oförliknelig. Så länge
ej Misolumenierna kunna förete arbeten täflande med det och
tiere dylika af den nya skolans, böra vi åtminstone i förnuftigt
folks omdöme behålla segern. Hedborns Vår och kärlek är ej
heller att förakta, äfvensom flera bitar i Polyfems sista n:r.
Äf-venledes medföljde Lings drottqväde, Gylfe, ett ypperligt epos
till plan, men frågan är om utförandet deremot svarar. Nekas
lär det väl icke, att författaren ängsligt söker gamla och egendomliga
ordformer, hvaraf det ända till ledsnad återkommande ordet brott
är ett bevis. Nordiska sångerna äro i afseende på företaget
berömvärda, men möjligen hade någon starkare kritik behöfts,
särdeles vid Grimborgs visa. Åttonde versen: de ryste etc. är
uppenbarligen förändrad, rysning var ej våra förfäders känsla, och när
Rolf Götriksson ryste i hugen andades han mer hämnd än
fruktan. Konungens anrop: till strid! till strid! och tiraden
Grirn-borg han fnyste, han slog, han slog. — Äfvenledes medföljde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
