Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Säve till Rääf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
topparnas konfiguration liknade nämligen de diamantförande
bergen i Sydamerika. Man började efterleta diamanter i Ural och
man fann dem verkligen! — Så ock med hr Kammarjunkaren,
som med lika säkerhet och lycka drager sin not uti folklifvets
friskt strömmande flod, som fiskaren i ett rikt fiskevatten.
En icke så liten del af de lemnade Ydreordspråken voro
visserligen af mig kända förut; men det är ock af stor vigt att få
kännedom om hvarje ordspråks geografiska utbredning. Ganska
många voro dock för mig alldeles nya, somliga alldeles ypperliga.
De allra flesta borde och kunde utan tvifvel tryckas. — Här ett
ypperligt norskt: Jeg tror, jeg bliver her for fotens skyld — sagde
räven, han satt i gläfsen (fällan). Om jag blott hade tid, skulle jag
sända ett litet urval utur min samling, t. ex.: Det får vara som
det är — sa’ han, som hade eld i håret. — Den som var väl
gift, och så skild igen — sa’ flickan. — Jag förstår mig inte på chäsen
— sa’ fan, red på välten. — Herren förer de sina underliga —
sa’ presten, åkte på rackarkärran. — Huru åldriga slika ordspråk
kunna vara, ses af det uti Snorra-Eddan förekommande: Er-a eigi
hliobs vant, sögbu ref ar, drögu korpu å isi (här är icke brist på
ljud, skrammel, sade räfvarne, drogo en harpa å isen), hvilket
återfinnes i det moderna: Det låter något, sa’ bonden, trampade
i klaveret.
Upsala d. 6 maj 1860.
Det är med den uppriktigaste glädje, som jag härmedelst får
äran att underrätta, att filosofiska fakulteten i går enstämmigt
beslöt att ingå till H. Exc. Akademikanslern med anhållan att till
instundande promotion få kalla hr Kammarjunkaren att, jemte hr
Kgl. Bibliotekarien Rydqvist, såsom hedersmagister mottaga en för
länge sedan förtjent lagerkrans. Ehuru ännu icke fullt officiel,
kan man dock anse saken för afgjord, då kanslern icke lär vilja
förvägra fakulteten att såmedelst bevisa tvänne utaf vårt lands
ut-märktaste forskare en så välförtjent uppmärksamhet. Men då
sålunda någon tid, kanske ett par veckor, kommer att förflyta,
innan det ofiiciela inbjudningsbrefvet kan hinna komma hr
Kam-marj. till handa, har jag ansett det vara dens skyldighet, som
väckt detta med så odeladt bifall mottagna förslag, att derom på
förhand underrätta — helst tiden är kort till promotionsdagen (d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
