Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda bref från L. F. Rääf - Rääf till G. O. Hyltén-Cavallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter hvilka ännu länge kunna förvaras, hvaremot språkets olikheter
med hvarje dag försvinna, måste jag bekänna min oförmåga att
lemna några väsentliga bidrag.
Väl har hufvudgrenen af min ätt, vid och ett par århundra,
den närmast före introduktionen, bott i det egentliga Småland,
hvaraf den erhållit sitt skilnadsnamn från den finska; men sedan
sistnämnda tid och allt sedermera hafva vi varit bosatta uti Ydre
och Kind af Östergötland.
Sjelf har jag endast ganska hastigt genomrest några trakter
af Jönköpings län, och ehuru jag oftare vistats i norra delen af
Kalmar, har jag derunder föga uppmärksammat hr K. S:s
syftemål. Uti sistnämnda bygd, Tunaläns, Sefvedes och Asbolands
härader, utmärker sig folket genom en lång och smärt växt, med
kort öfverlif, en egenskap som äfven finnes hos gränsboarne i
Horns socken, till en del i Hycklinge, hvaremot Kinda härads
öfriga liksom hela Ydres befolkning närmar sig slättöstgötens
bredare och kortare former, med långt öfverlif.
Ingenting är svårare, äfven med den långvarigaste erfarenhet,
än att gifva en allmän beskrifning öfver lynne och utseende hos
en hel landsorts innevånare. Lättare är detta för hvarje socken
som, vanligen utstakad efter naturliga olikheter, innehåller en
särskild stam, med sina ännu märkbara egenheter.
Så t. ex. äro socknarna Hvena och Krigsdala i nämnda
fögderi af Kalmar län vanryktade för en illasinnad och högst
tjuf-aktig befolkning, från hvilken vanart icke ens den största
förmögenhet kan afhålla, hvaremot Tuna sockens allmoge är utmärkt
välkänd. Dylika skiljaktigheter, från forntiden anmärkta i ännu gängse
ordspråk, finnas mellan flera församlingar i Ydre, hvilket, likasom
Kind, räknats till Småländerna, hvarför ock slättöstgöten ännu
kallar dessa häraders innevånare för smålänningar.
Det omdöme östgöten faller öfver smålänningen i massa, är
blandadt af godt och ond t: Han anses för höflig, men falsk och
trätgirig; för sparsam och hushållsaktig, med goda fallenheter för
all slags slöjd, men närig utöfver det passande; arbetsam, ihärdig,
tarflig, hellre döljande sin förmögenhet än att som östgöten med
sitt stolta och mera skrytsamma väsende lägga den i öppen dag
genom ett pråligare lefnadssätt.
Expeditionssekreteraren friherre J. Adlerbeth förmodar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
