Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drade sig, då han hade så mycket att fordra af Sigismund
August. Han förebrår äfven sin svåger, att denne gjort
stil-lestånd med Ryssland utan svenskarnetf vetskap, ehuru han
genom bud och bref blifvit anmodad, att Sverige måtte varda
inneslutet i fredskontraktet’).
Hertig Magnus’ sändebud hade med goda underrättelser
kommit från Ryssland, och på våren 1570 begaf han sig sjelf
utan att inhämta den danske konungens samtycke till
Dor-pat, der han fick höra om czarens rysliga förfarande mot
sina egna undersåtar, och huru han med största grymhet
utplundrat Novgorod, Pleskow och Narwa. Detta höll Magnus
för ett ögonblick tillbaka, men hoppet om en krona hägrade
för hans ärelystna sinne och öfvervann fruktan. I slutet af
vmaj* 2) afreste han med 200 ryttare och ett ståtligt följe till
Moskwa, der han blef med den största välvilja emottagen
och gick genast in på czarens förslag. Denne upphöjde
honom till konung af Livland, hvilket äfven skulle gå i arf på
hans manliga afkomlingar, och i fall han ej efterlemnade
någon sådan, skulle han frän Holstein eller Danmark kalla en
efterträdare. Livländarne skulle tå behålla sin religion och
sina privilegier, ingen ryss bekläda något embete i detta
land, och de i Moskwa fångna tyskarne lofvade czaren att
försätta i frihet. Sjelf vore Ivan nöjd med blotta titeln af
skyddsherre öfver Livland oeh en obetydlig skatt, men skulle
troget bistå den nye konungen och lät äfven uppsätta en
armé för svenskarnes förjagande ur Estland. För att träda
i ännu närmare förbindelse med Magnus förlofvadp czaren
honom med sin broder Wladimirs dotter, Euphemia, och
\
ville han förse henne med hemgift. Magnus’ återkomst till
Livland väckte öfverallt glädje; utan att ana den fara, i
hvilken de sväfvade, hoppades många livläudare, att de ge-
’) Girs, s. 14. Kelch, s. 293. Hiärn, s. 277.
2) Oemhjelm, s. 107. Hiärn, s. 278. Richter, s. 17. Nyenstädt, s. 70.
Kelch, s. 293. Karamsin, s. 214.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
