Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Teodor Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtida personer äfvensom nekrologer öfver hädangångne,
hvilka Blanche till betydligt antal skref i Illustrerad
Tidning. Inom en vidsträckt omgänges- och bekantskapskrets
hade han mycket sett och hört. Liksom hans iakttagelses
skärpa och blick för det karakteristiska hos personer voro
ovanliga, egde han för allt det, han sjelf upplefvat, ett
sällsynt lifligt och troget minne, hvars rika förråd af
märkliga händelser och drag ur det inre af hans tidigare
samtids historia alltid villigt stod den oförliknelige
berättaren inför en förtrolig åhörarekrets till buds. Äfven i
den offentliga debatten gaf han stundom sitt uttalande
formen af en liten minnesbild. “När jag hörde namnet
Hygrell,“ tog han en gång till orda i Andra kammaren,
“framstälde sig lifligt för mitt minne en händelse, som jag
ber att få berätta. Somliga händelser äro sådana, att man
icke kan, icke bör förgäta dem, och till detta slag hör
denna. Det var år 1838, då en skuggrädd regering
ordnade sina anfallskolonner mot ett vapenlöst folk, och på
flere af hufvudstadens gator massakrerade detsamma. Så
hände det en dag, att Svea artilleri erhöll ordres att rycka
ut mot folket och hafva sina kanoner väl fylda med
kartescher. Jag, som då tjenstgjorde vid artilleriet, hörde
då varande chefen för detsamma, generaladjutanten Hygrell,
sedan han samlat officerarne omkring sig, innan artilleriet
ryckte ut, tilltala dem på följande sätt: ‘glömmen ej, mine
herrar, att I hafven menniskors lif och väl i eder hand,
och bären eder icke åt som galningar, liksom så många
andra!‘ Dessa ord lysa i mina ögon vackrare än mången
vapenbragd, ehuru han icke ens af folket sjelft då vann
något erkännande för dessa ord, utan snarare fick
uppbära rätt mycken förargelse. Månne ej nu, då hans enka
ligger på sjuk- eller dödssängen, dessa ord äro förtjenta att
af folket ihågkommas och vinna det erkännande, att enkan
må utan bekymmer för sitt nödtorftiga uppehälle tillbringa
sina återstående dagar?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
