Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pehr Erik Svedbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förfäktare han var. En sådan verksamhet, arbetande på djupet
och gående till roten af samhällets undervisning och
bildning, uppfattas oftast icke af ytans befolkning, ehuru denna
njuter alla frukterna deraf. Alla beundra och njuta af
guldet och diamanten, men ingen tänker på den eller dem,
som för dessas vinnande dag och natt arbeta i schakternas
djup. Likväl var det en tid då höga vederbörande tycktes
hafva någon aning om hvad en man sådan som Svedbom
kuude blifva för samhället, derest ett rymligare fält öppnades
for hans verksamhet, och det berättades temligen allmänt
att man ämnade gifva honom en plats i statsrådet, såsom
chef för ecklesiastik-departementet. Men man gjorde det icke,
utan vände sig i stället till andra, visserligen lika lärde som
han, men utan ringaste förmåga att göra sina kunskaper
fruktbärande i någon enda riktning. "Den som samlar sig
kunskaper, utan att kunna göra dem nyttiga för andra,"
säger Jean Paul, “liknar den som innestänger friskt vatten
i en damm och låter det der förruttna.“ Men måhända är
det just det innestängda som företrädesvis buteljeras pä
samhällets höjder.
Innan Svedbom tog hand om Aftonbladet, hade han
meddelat många värderika bidrag både till berörda tidning
och några andra, såsom “Reformvännen“ och “Bore“ under
åren 1848-51, i synnerhet uti undervisningsfrågorna, hans
lifs älsklings-idé. Såsom hufvud-redaktör af Aftonbladet har
han blifvit mycket klandrad. Måhända finnes skäl för detta
klander, måhända också intet; men säkert är, för att tala
med Emile Girardin uti La Presse för 1850, att “ingen
befattning, näst den att styra ett land, är så svår som att
leda en stor frisinnad tidning, ty det är icke nog med att
vara hemma i allt, man mäste äfven vara mästare i allt,
åtminstone fordras det af alla, och man har att kämpa icke
blott med de maktegandes förföljelser och hämnd, något som
de maktegande sjelfva naturligtvis icke behöfva befara, utan
äfven mot deras liknöjdhet och otacksamhet, för hvilkas
intresse man uppoffrar tid, krafter och lif.“ Det torde nog
ligga sanning deruti, och man behöfver visst icke resa till
Frankrike, för att finna exemplen. Herr Lars Hiertas stora
talang såsom publicist blef först erkänd sedan han väl lemnat
Aftonbladet, och så har det varit och så skall det blifva
med alla som åtaga sig ett dylikt atlas-arbete. Bör man
skrifva långa artiklar? Nej, de äro för tråkiga. Bör man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
