Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johansson gaf åt hela sitt beteende, sitt sätt att tala
och vara något kolossalt, som icke sällan stötte på det komiska,
ty bilden kunde icke alltid harmoniera med den höga piedestal
han merändels syntes intaga. Men att helt och hållet
tillskrifva detta den blinda egenkärleken, ha vi så mycket
svårare för, som han icke allenast tåligt fördrog, utan äfven
sjelf kunde instämma i sina vänners eller bekantas skratt,
när han t. ex. försäkrade, att om Chateaubriand med sin
stil förenat Johanssons idéer, skulle han ha blifvit verldens
förste politiska skriftställare, eller när han bedyrade, att
han författat en afhandling i naturalhistorien, som han ämnade
låta Humboldt föredraga, med mera dylikt. Och för öfrigt
har den öfverdrifna uppskattningen af eget värde ofta sin
enda grund i den öfverdrifna orättvisa och förföljelse man
är ett mål för här i verlden. Ju flere pilar man har att
vänta, desto massivare och väldigare smider man sin sköld
och sin hjelm. Så går man ständigt stridsfärdig, alltid i
full rustning, alltid kolossal bland ett yngre slägte, som, icke
begripande hvarför man går så der, merendels hånar hvad
det icke begriper.
Vanligtvis bedömdes Johansson efter såsom han under
de sednare tiotalen af sitt lif visade sig bland oss,
skrifvande för likt och olikt, tjenande än den ena än den andra,
såsom en vanlig sakförare, endast för att kunna existera
för dagen. Få brydde sig om att tänka på huru han kommit
i denna ställning; ännu färre blickade tillbaka på den tid
då han, föraktligt afvisande alla nesliga fredsvilkor, endast
med grundlagen till ryggstöd gjorde sina väldiga
riddarhugg, ensam bjudande spetsen åt allenastyrandets tallösa
drabanter.
Hvad hade nu denne man för det han på fosterlandets
altare offrade hela sitt framtida oberoende och lugn? Hvad
hade han för det han värnat och betryggat så många rika
och mäktiga intressen, såväl allmänna som enskilda? Hvad
hade han för allt detta?
Han egde icke ens sängen, der han utkämpade sin
dödskamp. Den var tagen i mät, hvarje ögonblick i fara
att släpas bort af lurande exekutions-betjenter. Den gamle
mannen skulle ha dött på några halmstrån och dertill sett
sina närmaste förgås af brist på det nödvändigaste, om
icke ett fåtal af gamla bekanta salat ihop några styfrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
