Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Kom hit, herre, så vill jag ge herrn några goda råd!“ —
Ingen har mera gigantiskt än han förklarat det gamla
ordspråket: “brödlös, men icke rådlös“. Det var omöjligt
att slippa undan, man måste ha i sig allt hvad han ville
plugga uti en, muntligt eller skriftligt, ty allt fans på detta
vandrande kunskapens träd. Der fans kart, mycket maskätet
kanhända, men äfven frukt, som det nog lönade mödan att
bita uti och hvaraf man icke kunde äta för mycket.
Vi erinra oss, med anledning deraf, en scen på
Riddarhustorget, som vi bevitnade under den riksdag då baron
Palmstjerna var landtmarskalk. Landtmarskalken kom i full skrud
från Riddarhuset och ämnade sig till Eiddarholmen, då han
möttes och anhölls af Johansson, åtföljd af fru och flere
barn. Johansson började en föreläsning i statslära och
finanser och det med sin vanliga röst, som ljöd öfver hela
torget. Den arme landtmarskalken, omsluten på alla sidor,
stod förlägen, ängslig och förtviflad, stod som i en
hafshvirfvel. Men så var det också en hvalfisk med familj han
råkat ut för.
Utan en styfver på fickan, såg Johansson ut som hade
han vexlar att draga på alla verldens bankirhus. Rygg och
nacke kunde han aldrig böja. Böjde han dem för någon,
så var det slutligen för döden; men det skulle icke förvåna
oss, om han sedan i en annan verld förklarat, att han icke
ens skulle ha gjort det, så framt han icke för tillfallet varit
kroppsligt svag och lidande.
“I natt har jag sofvit bara två och en half minut,“
berättade han ofta när man fram på dagen träffade honom,
och han kunde berätta detsamma tretti dagar å rad. En
gång vid månadens slut lemnade vi honom på skämt en
förteckning på hur länge han under hela denna tid sofvit.
“Hur mycket är det?“ frågade han.
“Bara en timme,“ upplyste vi.
“Inte illa, men det är bara en halftimme,“ förklarade
gamle Argus, alltid djerfvare än den djerfvaste beräkning.
Sannt är dock att i få sängkamrar brann nattlampan
så länge som i hans. Det var om nätterna han läste och
studerade, ty när skulle han väl om dagen fått tid dertill?
Han läste ända in i den sista nattens elfte timma. Men
det var icke han som tillslöt boken. Det var döden som
tillslöt läsarens ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
