Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett offer misshageligt inför Gud och menniskor, och hvem
vill förtänka honom det? Inkastad på militärbanan,
tjenstgjorde han emellertid några år såsom löjtnant vid ett
infanteriregemente.
»Min mage sväller ut och fetmar dagelig
och blir alltmer och mer otjenstbar uti krig».
skref han en dag. Nej, det var hans frisinnade själ som
svälde ut och sprängde uniformens sömmar och fållar. Han
tog afsked och egnade sig uteslutande åt vitterheten, bland
hvars yppersta prydnader han alltid skall räknas.
Efterverlden skall mera enstämmigt erkänna det än hans samtid
gjorde. Det behöfs en granrisad väg och årsgammal torfva
på grafven, för att vinna full rättvisa åt ett förtjent namn,
ett värdigt minne.
Under sin tidigare barndom vistades Braun hos sin
farmoder, hvilken umgicks med en gammal mycket förnäm
och högfärdig grefvinna, som fordrade en blind vördnad af
hela verlden. Lilla Vilhelm, ty han var då bara åtta år,
kunde alls icke med den högförnäma damen, som tycktes
förakta alla andra och endast hade känsla för sin höga rang
och många anor. En dag ville farmor fara på visit till
grefvinnan, och Vilhelm, som skulle följa med, blef iklädd
sina bästa kläder, dem han var så förtjust uti, synnerligen
derför att de voro gröna. Kanske förestälde han sig att de
voro gjorda af ett stycke ur ängens vackra duk. Vilhelm
underrättades nu af farmor hur han skulle bete sig, när
han kom in i hennes nåds salong: han skulle göra tre djupa
bugningar strax när han kom in och sedan närma sig på
tåspetsarna samt kyssa hennes nåd på hand. Lilla Vilhelm
rynkade ögonbrynen och glömde att betrakta sina vackra
gröna kläder; han såg endast en skinntorr hand med långa
magra fingrar, förgäfves upphjelpta af guld och diamant.
Vagnen körde fram och farmor visade sig på trappan, men
hvar höll lilla Vilhelm till? Man sprang för att söka honom,
då han ändtligen visade sig, men i hvilket tillstånd! Han
dröp som en svabb ifrån hjessan till fotabjellet, dertill
öfversmord af gytja och nate. Den unga svanen hade helt enkelt
doppat sig i gåsdammen, för att göra sig omöjlig till visiten
hos grefvinnan. Han måste stanna hemma, och hvem kände
sig lyckligare än han! Vid den åldern är förlusten äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
