Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Maximilian Myhrberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så kom han till Grekland, deltog i dess frihetskamp,
kämpande i dess blodigaste strider dels i ledet, dels såsom befäl,
och när han efter sju år lemnade detta land, medförde han
derifrån ett namn, såsom icke blott en af de tappraste, utan
äfven som en af de hederligaste och oegennyttigaste, hvilka
någonsin trampat Hellas’ minnesvärda jord. Der hade några
svenskar varit förut, men tyvär, långt ifrån hedrat sitt
fosterland. Det blef Myhrbergs uppgift, att icke allenast kraftigt
medverka till Greklands befrielse, utan ock att lyfta och
upprätthålla det lands anseende och ära, hvarifrån han kom.
Han gjorde det; det var en dubbel lager.
Karg i ord, var han icke meddelsam rörande egna
bedrifter. Några kunde man dock med ansträngning få ur
honom ibland. Sjelf fäste han sig företrädesvis vid minnet
af en svår belägenhet, han under detta krig iråkat, men
hvarur han nära nog underbart räddades. Efter en
dagslång het strid befann han sig, vid nattens inbrott, liggande
på slagfältet svårt sårad i ena benet bland döende och döda,
på hvilkas förbleknade anletsdrag månen lyste, det kalla
skenet öfver ett slocknadt lif. Hastigt stördes dödens och
nattens enslighet af röster på turkiska halfmånens språk.
Det var hemskare; det var fienden, som nattetid plundrade
de fallne och tog med sig deras hufvuden som rof.
“När jag tänkte på de slöa och dåliga knifvar, turkarne
för det ändamålet begagnade,“ sade Myhrberg, “då grep mig
en känsla af dubbelt obehag.“
Man kan gripas af en sådan känsla för mindre. Men
för att befria sig från det dubbla obehag, turkarnes
oskicklighet vid dylika vivisektioner måste medföra, laddade
Myhrberg sin pistol, lade krut i fängpannan, satte
pistolmynningen för munnen och tryckte af. Men det klickade. Icke
afskräckt af ett misslyckadt försök, hälde han nytt krut i
fängpannan, skakade väl om och skulle för andra gången
sätta pistolen för mun, då han hörde steg af hästfötter och
i detsamma kände sig öfverriden af en ryttare i grekisk
uniform. Ögonblickligen ropade han till denne om hjelp,
men förgäfves. Uppretad af denna omensklighet hos en
person, för hvars sak han sjelf gjöt sitt blod, riktade han på
måfå pistolen efter ryttaren, och den gången brann skottet af.
Några sekunders tystnad.
Myhrberg höll just på att fortfarande för eget behof
omladda sitt vapen, då han såg öfver sig hufvudet på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
