Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Maximilian Myhrberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var ej för honom, och nyss myndig vorden medföljde han
ett finskt fartyg till Portugal. Der kom han i handgriplig
tvist med sin landsman, skepparen, och sedan denne “fått sin
hyra,“ som det heter, flydde Myhrberg med svenska
konsulns hjelp.
Ännu stod verlden i eld och lågor. Folken hade nyss
besegrat tidehvarfvets störste och snillrikaste förtryckare,
dertill sporrade af löften om frihet och lugn. Men knappt
var jätten fäld förrän de gamla monarkierna, såsom vanligt,
sveko sina löften och åter lade folken i de gamla bojorna.
Snart insåg man allmänt, att man hoppat ur askan för att
komma i den vanliga elden och att man endast kämpat för
det gamla, som var sämre och vida mer förnedrande. Sjelfva
slafven har sin ärelystnad, han lyder helst den mägtigaste
af despoter.
Med såren ännu ej läkta efter Napoleons svärd, kastade
sig frihetens kämpar i striden mot den gamla hydran, och
nära nog öfverallt erbjödo sig tillfällen för ett friskt hjerta
och en frisk arm att sluta sig till folkfrihetens sak och kämpa
för densamma. I Spanien fäktade man mot den
fransk-bourbonska armé, som derstädes skulle återställa absolutismen.
Myhrberg stälde sig i ledet under den ädle Riegos fana,
gaf två hugg för ett med vanlig svensk frikostighet och finsk
envishet. Den som vid ett nederlag icke stupar eller flyr,
den blir fånge. Myhrberg blef det och fördes till Marseille.
I denna stad öppnades då en värfningsbyrå för dem,
som ville strida för Grekland. Der instälde sig en mängd
af Napoleons gamla krigare, som fått smak på blod och icke
kunde lefva af vatten och bröd, det enda den segrande
reaktionen bestod Europas och Afrikas förra besegrare. Alla
dessa “colonels“ och “colonels-lieutnants“ ville ha plats med
den rang de förr innehaft.
“Messieurs, det skolen I få,“ lofvade general Fabvier,
hvilken der stod i spetsen för philhellenerna, “bara vi väl
hunnit få manskap... Nå, hvad begär ni?“ frågade han
derefter, vändande sig till en ung högväxt man med allvarligt
ansigte, men som ännu ej yttrat ett ord, “hvad begär ni,
monsieur?“
“Muskötten, mon général!“ svarade den unge mannen.
“Nå ändtligen en soldat!“ utbrast generalen, betraktande
med välvilja den unge mannen, och från den dagen daterar
sig vänskapen mellan Fabvier och Myhrberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
