Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—71-
Men hon wille gerna komma nr den
torftiga stugan, der de nu bodde. För
såg tecken till mätd på honom — eme-
dan hans tjocka buskiga har helt skylde
sin del wille hon gerna nöja sig med spiken — misstänkte ingen, att hon hade
blott en måltid okn dagen, om de blott dödat honom·
kunde så bo i det andra toackra husetzl dött af hjertslag
ty då kunde de se ned på sina grannar
och hastva något att wara stolta öfwer.
Men Johan Ivar en förståndig man och
kunde ej förmås dertill. Han tyckte att ; — Men hon glbmde samwetet.
det war en dårskap, att känna sig stoltl
och att se ned pa sina grannar, för atti
tnan bodde i ett toackrare hus än de.;
Man trodde, att han
Någka dagar derester
begross han. Så snart grastoen wat-
igenfyld, trodde hon sig wara helt trygg,
ty ingett hade jn sett hennes gerning.
Hoa
glömde att det i himmelen sinnes en
Gud, som uppenbarar hemligheter-.
Nå wal! Jcke långt efter matarens
Och att knussla med maten och nära s död köpte hon det nya huset wid andra
nog smälta sig för att hastva en tvacker
bostad, tvar enfaldigt, tyckte han.
Frn Petterson borde nn hastva upp-
gistvit alla tankar på det nya huset och
borde hafwa warit nöjd med det de hade,
men hon wille ei göra det. — Stän-
digt klagade hon ösiver ,,den eländiga
lojan«, hwarnti de bodde, samt toisade
sig missnöjd och surmulen och gjorde
derigenoin sitt hem otrefligt. — Slutli-
gen kom den förskräckliga tanken i hen-
nes hjerta, att ont mannen blott wore
nr tvågen, knnde hon köpa det toackra
huset och göra huru hon behagade sned
hans penningar. Hoa gas allt mera
rum åt denna tanke, till deiö hon beslöt
att döda mannen för att få pennin-
garna och det toaelra hnset, der hon
tnnde se ned på sina grannar. Men
hennes enda omsorg tvar att göra det
på så listigt sätt, att det aldrig skulle
upptäckas.
Hennes man hade ett omanligt stort
hufwud, betäckt med tjockt, ysmigt hår.
En afton gaf hon honom något att
dricka, som gjorde att han somnade och
sof tyngre än manligt. Hoa hade skaf-
fat sig en lång skarp spil. —Wid mid-
nattstid tog hon en hammare, dres in
spiken i hans hufwud och dödade honom
sålunda. Tidit följande morgon steg
hon npp och b«riade gråta och skrika af
alla krafter. Hoa sade sig hafwa fun-
nit mannen ligga död bredtvid sig, niir
hon toaknade. Hon stålde sig alldeles
såsom en sörjande enka, och då man ei
ändan af staden. Hon flyttade dit och
bodde der. Jngen i byn misstänkte
henne för att hafwa dödat sin man.
Hnrn sknlle det tvål kunna upptäckas?
— —- — Jo, ,,det sias en Gud, som
uppenbarar hemligheter·«. —- Låt mig be-
rätta hurn han uppenbarade detta. —-—
Många år hade förslutit. Johan Pet-
tersons hastiga död war nästan glömd.
Men en sommardag, då kyrkoherden
spatserade på kyrkogården, höll dödgräf-
tvaren på att gråstoa en gras. Kyrko-
herden stod och betraktade honom, då
han kastade upp mullen, htvartoid han
såg åtskilliga hnswndskallar och ben kring-
spridda. Slutligen lom der upp en
hufwndskalle, som kittlade fram till kyr-
koherdens fötter. Han tog npp den,
betraktade den, då han ek se en rostig
spit sitta deruti. Då sr gade han död-
griistvaren, om han toisste hwems huf-
tondkalle detta toar.
« a, herr pastor«, swarade dödgräf-
toaren ,,det! tillhörde Johan Petterson-
en man som dog hastigt för flera år se-
dan, fastän ingen tvisste orsaken till
hans död«.
Kyrtoherden förstod genast, att spiken
tvarit orsaken till mannens död. Död-
riiftvaren berättade om ttoisten mellan
koljan Petterson och hans hnstrn an-
gående stugan-
Kyrkoherden tog då spiken nr döds-
stallen, och sedan han intvirat den i sin
näsduk, gick han till enkans hus.
Anländ dit uppror-ritade han nådda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
