Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—125—
Om dide festmiddagarna
Den omedelbara följden af syndafallet
war att menniskan ej kunde lefwa i Gads
gemenskap, ty då hon bröt kärleksförhåi-
landet till Gad genom olydnad, så trädde
hon ur föreningen med honom. Men
emedan hon toar skapad till denna före-
ning, och den derför utgjorde hennes
mål och bestämmelse, så kattde bon en-
dast i densamma finna harmoni med
sig sjelf eller frid och salighet; och aran
densamma fanns för hettne endast qwal.
Det sanna och saliga liftvet förlorades
derför genom syndafallet, och i dess ställe
trädde ett warande utan Gud, sotn med-
förde olatighet Detta lif atan Gad
kalla tv död, och mena saiedes dermed
en motsats till det saliga liftoet iGads
gemenskap. Syndens omedelbara följd
är således skilstnessa från Gad eller den
andeliga döden.
Men denna andeliga död medförde ej
allenast ett falsk riktning i själens alla
förmögenheter, mörker i förståndet, vrett-·
het itviljan och osaligheti känslan, atan
ock att disharntottien, sotn uppkom i men-
niskatts ande, spridde sig äftoett till hen-
nes kropp, så att denna ej längre war
ett lydigt werltyg för det himmelska lif-
wet. Sjelftoiskhetem fyndens och osalig-
hetens orsak, afspeglade sig äfwen i de
kroppsliga drifterna. Dessa tverkade ej
längre för det höga mål, fotn allena för-
mår att giftoa enhet och frid ät mennisko-
liftoet, titan det uppkom strid emellan
ande och kropp, och denna ttpplösattde
oordning i de kroppsliga drifterna at-
wecklade sig till den lekamliga döden,
sota således tvar den andliga dödens
nödtvättdiga följd. stroppen kunde icke,
fåsottt händelsen tvar före syndafallet-
småaingom · ettotttträngas och förklaras
af andens Zögre lif, hwarigenotn den
skalle utan någon död haftoa blifwit
stickliggiord att öftoergå frätt det förbe-
redande tillståndet på jorden; utan den
måste duka under för den oordning och
upplösning, sotn synden åstadkom. Med
synden uppkomma kroppsliga sjukdomar-,
lidanden och den lekamliga döden.
Den andeliga döden förde dock ej alle-
nast med sig den lekamliga döden, utan
den måste ock i sitt attveckling föra men-
nistan till en ewig skilsmässa från Gud,
eller efter detta jordeliftvets slut till den
ewiga döden. Detta är klart deraf, att
den falska riktning, sotn ntettniskans an-
deliga förmögenheter erhöllo genom fyn-
dafallet, ej af och genom henne sjelf kan
förändras, emedan just den andekraft,
genom hwilken hon skalle åstadkomma
detta, är förlorad eller förtoänd genom
fynden. Ola således ingen frälsning
mellankomtner, sä är det ttödwättdigt att
menniftan af sin egen wilja drages allt
längre och längre från Gud; och då
jordelistvet upphör, måste hon derför för
ewigt hemfalla åt de amal, sottt skils-
messan från Gad medför. Detta är den
ewiga döden, fotn är det slutliga mål,
till hwilket den attdeliga döden genom
den lekamliga måste föra den syndiga
från Gad affallna menniskan, ont hon
öfwerlemnas åt sig sjelf.
Om bekännelsen
Bekännelsen är htvarje kristens all-
warligt anbefalda pligt. «Dett mi de-
känner inför menttttistor, honom tvi jag
ock bekänna inför ntin Feder, sota är i
himmelen- Men den mig förnekar inlär
menniskor, honom stall jag ock förneka -
för mitt Feder, sota är i himmelen«.
Otnsorgen för frälsningen af nästans
själ fordrar ett öppen och ärlig betän-
nelse till honotn, i htvilten man har futt-
nit eller åtminstone allwarligt söker sitt
hiertas frid. Den utgår från en klar
kunskap, att en ntenttista aldrig kan kom-
ma till lugn för sitt själ, om hon är
främmande för Gad och hatts ord; och
ifrån den erfarenheten att man endast
på omwättdeisens och helgelsens wägar
finner det, sota kan stilla själens miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
