Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—126—
kända hunger och törst. Werldoligt sin-
nade menniskor, som aldrig ära förans-
sade om sin tro, has-va äfwen en besyn-
nerlig bitselse, ont de misstänka någon
flit-, att ban will wara en kristen, att
inlåta sig med honom och framkalla hans
bekännelse-, fiir att antingen styrka sig i
sin egen otro eller fiir att finna säkra
grunder flik sin egen köttsliga säkerhet-
Det fordras mycken tvishet och ofta rif-
men mod siir att på ett rätt sätt aflägga
stn bekännelse. Det kommer isynnerhet
an derpå, att man rått fbrstår motstått-
daren och icke låter fiirleda sig att gå
in på saker, som werkligen ära af en
twifwelaktig natur, utan att man så
widt mliiligt iir ser på hufwndsaken och
just framhaller det, som är grunden till
all otro. Genom disputerande,l)n1ar-
tvid manligt-vis lidelserna npprliras, ut-
rättas fiiga och ofta skadar man deri-
genom mer än man gagnar. Rwand-
ningar finna alltid ett tvilligt lira bos
dem, som äro werldoligt sinnade och tvan-
dra sina egna wä ar, de fråga mindre
ester skäl än efter p ståenden. Den enkla,
klart och be ämt uttalade sanningen, utan
afseende p det erkännande den finner,
dr ofta ett bftvekrasknnde intryck, och i
sjertats innersta grund riir sig ännu
alltid en miss respekt flik Gads ord.
Då Under år 1848 en folkförsamling
hblls i en folkskola ocli nian ntgdt sig i
upprörande, fräcka och gndliisa tal om
stat och kyrka, ont konungen och isyn-
nerhet om presterskapet, uppsteg den all-
mänt aktade läraren, gick tigande till
den stvarta taflan»och skrek på den tned
stora bokståfwer: «Alsken bräderna. Fruk-
ten Gad. ren konungen«. Först Upp-
stod ett tumult, men intrycket tvar omiss-
känligt. Men det är oeftergifligt, alt
munnens bekännelse måste tvara åtföljd
af en rättskaffens mandel.
E. Biichsel.
Nödtoåndigheten att bruka
salighets-nedton.
Saligbetene medel åro ordet, bdnen
o satramenterna. Det bedöftves icke
matiga ord för att ben-isa barn försum-
melsen af dessa medel måste werka yt-
terst betänklig skada· Ordet wisar wä-
gen till Guds- rike: huru skulle den wä-
gen med alla de faror, stoårigheter,
dimmor, frestelsen afmägar, som der fin-
nas, kunna med trygghet toandrao, om
man icke tvill begagna st af denne till-
sörlitlige wägtvlsare? rukar da icke
Gads ord, så kir du icke af dem, som
kunna räkna på att komma den mågen
fram till det saliga målet. anen är
den kraftens källa, der wandraren har
att bemta wederatoickelse, uppfriskning,
styrka, matning, mod och uthållighet un-
der dagens tunga och detta. Dricker
du icke ur denna källa, finner da icke
smak i dess matten, få är det att be-
fara, det din wandring på himmelens
iväg har afstannat, eller till och med att
dn börjat gå tillbaka nedåt den stig,
broars slut r fliktappelse, lå mycket mer
som den stigen går nedåt och således
icke tarfwar någon ansträngning, föls-
aktligen icke beller någon andelig upp-
friskning. Det är alltid ett dåligt tecken,
när en menniska icke känner ttagot be-
hof af att bedja. Der det andeliga lif-
wet är friskt, der fbrnintnteö städse detta
behof. Förhållandet är enahanda med
det tredje salighetsmedlet, satramenterna.
J. M. Lindblad.
Om musiken.
Musiken är kristendomens konst. Och
liksom kristendomen är kärlekens religion-
så är musiken kärlekens bäste tolk, fram-
sin allt den lidande, den bidande, den
uppoffrande, den oliftvertvinneliga kärle-
kens. Musiken har alltid warit religio-
nens tjenarinna. Huru månget hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
