Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Isb-
Gttd oupphörligen ntåste förändra sitt
wilja och wertdsstyrelse, om han nlle taga
hänsyn till htvad ntenniskorna edja ho-
ttom om. Gad blifwer liktväl aldrig öf-
werraskad af tvåra böner, han behöf-
tver aldrig säga till sig sjelf: ,,jag hade al-
drig tättkt mtg, att den mettntskan skulle
hitta på att bedja tnig om det«. Hatt tvet
nentligett af etvighet, ont tvi skola bedja,
hwaront tvi skola bedja och ottt tvi
skola bedja i tron eller icke, och der-
före lan han också af ewighet hastva in-
rättat allt derefter.
Gttd är icke en död, utan ett lefwande
Gud, sotn står i ett werkligt förhållattde
till menniskorna. Förändra de sitt för-
hållande till Gad, så måste också hatt för-
ättdra sitt förhållande till dem. Vötten
bringar ntenugkan i förhållande till Gud: (
i
hon rettar o helgar hjertat, gör det
mottagligt för Gads goda gåftvor, be-
reder tvägett, så att hatt katt komma till
hjelp. Qch hwad tvi derföre aldrig hade
kunnat emottaga, innan tvi lärde bedja,
det kan stänkas oset, när tvi lärt bedja;
ty tvi kttnna då ttyttja det på det rätta
sättet. Bötteu har således ett underbart
inflytande på Gud, och menniskorna ega
i bönett en så stor makt, att otn de rätt
ionnne till insigi derom, de ideligen skalle
med förundran prisa Gud derför. ,,O,
hwilken dag, då frukten af det, sottt i de
troendes ensliga kammare förefaller atel-
lan dettt och deras Faber i himmelen
all kotnnta i ljusetl Htvilkett glädje,
witken lön för de ödmjuke- som icke sjetftva
kände kraften af sitt bön, tttatt endast
förttntttmo hennes skröpligheti« Det är
från böttekattttttarett, sottt htoarje stor och
för tnenttiskosiägtet wälsignelserik gerttittg
är utgången, och de mätt och qtvinnor,
sottt inför Gad liggande såsbm bara bådo
ottt kraft och nåd, stodo inför ntenniskor
såsom oförfärade kämpar för sanning
och rätt.
Men otn tttatt också tvill tnedgiftoa,
att det katt hastva ett sior betydelse att
bedja för sig sjelf, finn-as lilroäl många
sont förneka all betydelse af sö r b ö tt ett
och säga: ,,htvar och en ntå bedja för
sig sjelf, det tjenar till intet att bedja för
andra-i. Månae en kristlig moder,«sont
sitter wid sitt sjuka barns sättg, ocksa sä-
er: ,det tjettar till intet att bedja för mitt
artt « Eller har tvål någonsin ramen-
niska funnits, soat af hela sin själ ät-
skat en annan och kttanat ttnderlata att
bedja för den älskade? Det är endast
otrons och kärleksiöshetens ande, sotn
tvill inbilla oss, att förbönen är onyttig.
Den heliga Skrist innehåller mångfal-
diga exempel på och tvittneeltörd ont,
hivad ett troende förbön förmår. Abra-
hatn bad för Sodom och Gomorra så
innerligt, så ödmjukt och förtröstansfullt-
att Herten loftvade skvatt dessa städer,
om —-i dem funnas blott tio rättfärdiga
l Mos, 18: 22-33). Moses bad för
Israels folt, dä Herrens tvrede tvar
upptänd emot detsamma, och för hatta
böns skull blef folket skonadt (2 Mos. BL-
9—14). Israel segrade öftver Amale-
kitertta, när Mose-s, understödd af Aron
och Hur, med upplyftade händer bad på
berget för sitt folk (2 Mos. 17: 8—16).
Dett kananeiska qwinnan bad för sitt sjuka
dotter, ,,som iemtnerligeu toar besatt af
djeftvttlen« (Matt. 15:21). Hö rotts-
ntantten från Kapernaum bad för utje-
nare, ,,som låg hemma borttagen och plå-
gades stvårligett« tMatt. 8: 4-14).
Dea enes tro kotn här den andre till
godo: de troende anropade nåden, och
deras förböner uträttade, att hon sänkte
sig ned öftver dem, för hwilka de bådo.
—Iesttts bad för sina lärjungar och för
alla dent, som genom deras ord stalle
komma till trott på honom (Joh. 17 : 20);
tvittgårdstnattnen bad för det ofruktbara
konträdet (Lk. 13: 8), och Jesus beder
·ntttt såsom den himmelske förebedjaren
för sitt församling, derigenotu att «ktan
manar godt för oss« (Nottt. 8:34; Ebr.
7: 25). Apostlarne uppmana ideligen
i sitta bref församlingarne att bedja för
dent, likasom de säga, att de sjelfwa
städse framgå inför Gud med förböner
föt- dc troende. De fordra också af för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
