Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—151-—-
hwarandra och förlåtande hivarandra,
om någon har klagomål mot någon.
Såfom Kri ns har förlåtit eder, så gö-
ten ock J Kol. Z: 12, 13). Göta då
alla kristna alltid få? Nej, kärleken har
förkolnat hos mången, och en santt tvän-
skap sinnes hos få, hwarföre tvi ofta fä
snoka: Hjelp, Herre! ty de helige äro
loordne få, och de trogne förswinna
ifrån tnennistors barn. Ps. 12: 2.
Santia, trogna, alltoarliga, rätta och på-
litliga toänner äro så sällsynta på jor-
den, att det synes, sotn skulle de (af
nåden) heliga alldeles förstvunnit.
Meu oaktadt det nu så synes, sinnes»
iiitoäl alltid «eu liten hop«, som i trott
kan bekänna: ,,Herren är min herde,
mig stall intet fattas!« Ps. 23: l.
Den hopen hör ästoen jag till, oattadt
jag ofta får bedja: Jag år såsom ett
willfarande och borttappadt får; sök-
din tjenare! Ps. 119: 176. Och hwad
stoarar den gode Herden på sitt ång-
rattde fårs bön? Han säger: Jag skall
uppsöka det borttappade, och igeuhetnta
det förtoilladc, och förbinda det sargade,
och stärka det ftvaga. Hes. 34: 16. O,
htoiiten outgrundlig nåd! Den gode Her-
den öfwerger icke sitt får i öknen, utan
går sökande efter det borttappade fåret;
och efter att haftoa hittat det, htoad gör
han tväl dä? Förebrår han toäl det af-
toog och sträng? Nej, ntan lägger det
på sitta artar tned glädje. Luk. l5: b.
Htoarföre förebrår han icke det söt-toil-
lade? Derföre att glädjen öftver det
borttappades återfående är så stor, att
all sorg och möda för glädjens skull blir
glömd. Den gode Herden har giftoit
sitt lif för säkert. Hwetn skulle då icke
gerna och med glädje toilja toara en så
kärleksfull Herdes får och höra hans
röst? Hans röst är det heliga evange-
lium, sottt förkunnar för osts syndernas
förlåtelse, etoinuerligt lis och salighet.
För alla, font toilia saliga toarda och
till sanningens kunskap komma, är nöd-
tvändigt att känna denne Herde och höra
hans röst-, ty detta är etoinnerligt lif,
att de känna dig, den ende sattne Gu-
den, och den du har sändt, Jesus Kri-
stus. Joh. 17: Z. O, himmelske Faber-!
Behåll oss alltid i dig och ditt ord,
der tvi höra din Sons, den gode Her-
dens röst. Låt ingentindg skilja oss från
digl Drag de säkra o) förtoillade till
dig, på det alla tvekldeuö ändar mätte
Isaliga tonrdal Stydda och betvara äf-
Jmen de dina, så att ingen mera ntåtte
’förtoillag ifrån Jesus, som är den euda
tvägen till salighetens
Diu nåd föröka, Gud, i mig
Qch led mig på ditt toiljas stig;
Mitt lefnadslopp du styre så,
Att ingett jag förarga må.
Gif stadig tro och kärlek ren,
Gif att jag ej är trög och sen
Till bot och bättring och att jag
Bereder mig till döden-s dag.
Finby W, 1893. J. F. Gröttfors.
se twenne grufarbeknrne.
Ttoå grufarbetare arbetade tillsam-
mans i en af swenska Bergsingeng gruf-
toor i slutet af sistlidet är. Wid ett till-
fälle sntto de tillsammans för att htoila
sig för några ögonblick på den stege,
som ledde upp till jordens yta. Denua
stege utgjorde det ena medlet att upp-
komma på marken; det andra medlet
bestod af den med tvindspel dragna tunna,
som begagnades till att uppfordra mai-
men nr gräsmatt-
,,Läuge har jag önskat tala med dig,
Anders«, yttrade den ene af de omta-
lade aröetarne, en ung, rast mau, till
den andre, en gammal alltoariig gubbe;
,,diua ord toid tvått sista samtal har jag
mycket tänkt pä· Och jag söker dagli-
gen tned nit och alltoar ångra mitt förra
leftverue, fly synden och bättra mig;
snett det går dåligt härmed. Jag toill
ångra, jag toill bättra mig, men jag
falnar kraft att göra det. Jag toill fli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
