Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tigt arbeta iordet, men jag tröttnar
ofta toid läsningen deraf; till och med
då jag beder, känner jag mig störd af
werldssliga och fyndiga tankar«. — ,,Wet
dn, Inin käre öroder«, fortsatte han, «det
förhåller sig med mig alldeles som om
jag sörestäide mig, att jag skulle uppgå
nr detta sehaltet: jag stiger uppåt på
stegen, pinne efter pinne; men då jag
gått länge, länge och låter blosset lasta
skenet ti bala, finner jag mig ännu stå-
ende helt nära botten«. — «Gif mig
ett godt råd, min broder, du,som är
gammal och länge lefrvat med Jesus!«
»Käre Per i« stvarade den andre. «Med
glädje finner jag att du är orolig för
din själ och angelägen om dess fräls-
ning samt arbetar tnyetet derpå. Jag
fruktar endast, att du omvänder en orätt
arbetsmetodz och på detta sätt är jag
rädd, att du aldrig kommer fram i lju-
set«. — ,,Ser dn, min tvänl Dn ivill
sjelf arbeta dig upp, icke besinnande, att
tvi af oss sjelfiva alls intet förmå. Fin
att un gistoa dig ett godt råd, som tvi-
sar den rätta tvägeu till frälsning, be-
höstver iag endast anivtiuda samma lit-
nelfe fom du. Du lviii upp i dagen;
nåwäll sätt dig då endast i tumma och
bed innerligt den.läre Frålsaren, att
San drager dig noo i ljuset och låt Ho-.
nom så ensam stöta om den saken, och
du stall icke längre bedja fåfängt!«
Den nnge malmen såg på den ta-
lande; plötsligt ljusnade hans ansigte;»
rörd och glad sade hon endast: »tack!«
och båda åter-ginge till arbetet.
Så är det, min läsare, icke ditt eget-
strästvande; endast Jesus lan frälsa dig.
Ettsamhet.
,,Hau drog sig undan i ödemarkernal
och liad«, heter det om Kristus ani. 5: s
16 . Wi hafwa här-uti ett exempel, tvål
märdt att efterfölja. Ensamheteu gör
det lättare sör oss att samla svåra tau-
tar, att gå in iofs sjelftva och att glöm-
ma allt utom den enda sat, som tvi
önska begrunda; och det är endast genom
en sådan ensamhet, som man blir i stånd
att utwectla trast i tanke och wilja. Allt
starkt lif, säger Winer, är ett djupt lif.
Allt, som förströr oss, förstvagar osg.
Ensamheten, som skiljer oss från den
yttre werlden, som befriar oss från alla
ivexlande intryck och som gör tillfällena
till förströelse så få som möjligt, är der-
för mer eller mindre nytti för alla uten-
nisior. .Men om ensams-eten är nöd-
tvändig för alla, så har den en särskild
toigt för den kristne. Werlden lvänder
tvära tankar och tvår kärlet bort från
Gud, den drager oss till ytlighet och få-
fänga, den utsläcker i wåra själar läns-
lan af elvighet och odödlighet Religio-
nens förnämsta uppgift är just att draga
oss undan werldenö förderfliga infly-
tande; och derför- måste den äfwen upp-
mana tnennistan till att söta ensamhe-
teu. Må tvi se till, att tvi icke förlora
oss sjelftva. Wi löpa lätt fara att taga
tidens röst för Gads röst· Må tvi
lyssna till den röst, som talar i tvärt
inre, till loårt samwete, till Gad-s röst.
Wi tro oss icke östverdriftva, yttrar nyss-
nämnde författare, om tvi säga, att de,
som icke älska ensamheten, älska icke hel-
ler sanningen. thminstone är det wisst,
att de, som icke älska sanningen, älska
icke heller ensamheten. Det är den trist-
ues pligt att grina invarie tillfälle, ban
lon sö, till ensamhet med sin Gad Och jn
mera man söker att lcstva det fördolda listoet
i Gud, dess mera stall man blistoo i stånd att
isstvetallt toaro ensam« hivar man iin är och
hivad man än gör. Själena innersta stall blifloa
allt mera befäst toid God, och man sloll liiuna
hans nattvard och hane frid midt i det dag-
liga lifivctg mångahanda bestyr.
Ansioarig redaktör: sk. V. Lehtonett, kapellan. Adress: Urdiala
tun-, G. W. renen ex ris-s varannan 1893.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
