- Project Runeberg -  Åbo Stads-Mission. Blad för inre missionen. / 1:sta Årgången. 1893 /
159

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—159—

Deu bittraste börda, font en tnennifka
katt bära, tir syndens börda; fynden-
hwilten först synes fä tilldragande och
oskyldig; fynden, htoitkett narrar, bedrager,
förleder och förtvillar och till sist letti-
nar hiertat betungadt med en börda, jem-
förd med hwilka lekamlia motgån-
gar och sorger äro att fört ktta tvid in-
genting- När hjertat sjunker likt bly,
när ögonen frukta att se uppåt, när
skulden trycker anden, och wrede och dotn
kamma i själen, huru mörk är denna
elägenhet, huru bittra bördor hots dessa,
sotn icke tättna Gud. J- synnerhet kätt-
ues fyndens börda tung, då den lagt sig
på fannoetet hos ett Gads barn. När
en, htvilken mycket bliftoit förlåtet och
stäld i ledet bland Gads barn, ett him-
melrikets arstoinge, kanske affallit ifrån
fattningen eller ock genom försummandet
af tvakfatnhet och bön fallit i synd, httru
mörkt, huru sorgset, httrtt förskräckt, httrtt
uttröttadt är icke hjertat hots en sådan.
J stället för lins och frid och glädje har
infunnit sig qwal, mörker och fruktan.
J stället för den fröjd i Gud, fottt sprin-
ger upp likt en oafbruten tvattenkonft,
är nu dystra, tunga ltierteqtval en sådan
själs börda, fotn är fkild frän Gud.

Det är ftvtirt att känna hungern-s qwal,
dubbelt ftoärt för den, sottt eljes njuter
af öfwerflöd oci) lyx. Och när ett Guds
barn kommit pä aftvägar, finner han att
ett outhärdlig sorg hänger öfwer hans
fjäl, hwilken han aldrig erfor under den
tid han lesde uti obotfärdighet- alldeles
bekymnterslös öftoer sitt tillstånd. Har
tttan en gäng tvandrat i liniet, fä före-
faller mörkret fä mycket djupare; en
gäng otttgiftven af hemmets kärlek och
närd med öftoerflödet toid Fadrens bord,
afsiyr utan gentenfkapeu med swinen och
föraktar deras ndla föda. Fbr en tid
katt tttan ntäi dricka sig drucken af den
retaude drycken och förgäta de anklagel-
fer, som pressa själen; men minnen skola
framträda, brutna löften ftoia uppfpringa
och mörka skuggor fördunkla himmelen
och täta jorden synas säsont en öde öken.



Apofteln Petrus aftvek frän Herken.
Förgätande denna uppfordrtng att ,,tvaka
och bedja«, förnekade han sitt Mäftare,
förbannade och smor; men Jesusofag på
honom och »då han tänkte det-pen gret
ban«. Hurn mängen arm fyndasjäl
har gråtit, ttär han «tänkt derpå«; då
han ihågkommit sina löften och försäk-
ringar, fina goda afsigter och bemödan-
den; då han tänkte på den ära, sotn
Gud införsatte honom uti, derigenotn
att Hoa lät honom blifwa en medlem
utaf Hans familj, fatttt hwilken tvanära
han bragt öfwer Honotn genom fin tro-
löshet och synd; huru tunga, huru bitt-
ra äro icke dessa tankart

Det fins blott en hjelp för denna
bittra börda; det fins blott en plats,
htvareft den katt blistva astyftad. Wi
hafwa endaft att fly till kor-fets fot och
finna frälsning deri, sly till Herren Je-
sus Kristus, «hioitken fjelfi n kropp
bar tvära synder på trädet, p det att
toi fkulle tvara döda från synderna och
leftva rättfärdi helen« (l Petr. 2: 24).
Ont tvi söka srätfaren med hela tvärt
hjerta, skall. Dan låta sig finita as oss
och skall wälkotnua oss med en fridens
kyssd och kröna oss tned fin frälsnings
fröj .

Låtont oss bedja, att Gud den helige
Aude tnä leda oss till sig fjelf och föra
många wandrare hem till delaktigheten
af Herrenö tvälfigttelser och i åtnjutande
af hans kärlek och mid.

Sondernas förlåtelse.

«Jngen inbyggare i Sion stall
saga: Jag är swag. Ty folket, som
deetttt bor, stall haftva syndernas
förlätetse«.

Oförlitueliga egendom! — Förlå-
telse! Ack, huru ljust umrar man ej
derioid, huru lätt blir ej dertvid lidan-
det, huru gladt arbetet, och huru mo-
digt strider man ej på hivarie platst
Ja, den font ärft denna tlenod —- och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abomission/1893/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free