Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-185-
Gören icke mina profeter
något ondt.
Uti en liten stad war en liten krist-
lig församling, som under slere ar hade
fätt fröjda sig ät inbördes-«z frid och en-
drägt. Men diestvnlen sände en avbröts-
ftiftare till bett-ta församling för att för-
derfiva den. Denna upprorsftistare W.
talade om det tryckande ok, fom förfarit-
lingen hade lagt på sig; han tänkte der-
med pä församlingsordningen, och det
lyckades honom att draga några af de
livagare och enfaldigare medlemmarna
öswer pli sin sida. Då han märkte, att
hans ogräs hade flagit rötter, blef han
modigare och sökte att närma sig de
äldre mera erfarna medlemmarna. Till
församlingens själasörjare närmade han
sig icke, han tänkte, att presten snart
lunde skaffas nr tvägen, om han näm-
ligen motsatte sig W:s planer-.
J synnerhet ansåg han det nödwän-
digt att för sig tvinna den af alla akta-
de L» en gammal kristen, som hade till-
ifört församlingen sedan mycket länge
tillbaka. L» Ivar en mycket stilla man,
som sällan sade något, utan att han
fann tillfälle till att tverka för Heman
fal, och han mar allmänt afhällen på
grund af sin tvänlighet och uppriktighet»
W. inträdde i den gamle mannens enkla’
bostad; L. Ivar för ögonblicket icke hem-
ma. W. tände sig i a till mods af den
högtidliga stillhet, som herstade i detta
bus. Dä L. tom, började W. med att
deltaga församlingens läga ståndpunkt;
der herskade pä det hela, menade han,
iii mycken limnhet. Och tillade han-
»Otvad tror ni, herr L., kan svara orsa-
ien dertill?«
L. tillstod öppet: «Jag tvet werkligen
icke hivad orsaken kan wara härtill.«
,,Tror ni«, frågade herr W· widare,
»(ttt församlingen rätteligen är kvalen
östver sina förpligtelfer i den saken?«
s ,,Nei, det tror jag icke«, fick han till
Mik.
«Tror ni, att presteu fullkomligt er-
känner sitt embetes onstvar?«
»Nei, det tror jag icke«, swarade L.
Med smickrande röst sade då W.«.
»Tror ni då icke det wara bäst att af-
sätta honom och svälja en annats-«
Den gamle mannen sprang upp och
stvarade med starkare röst än manligt-
»Nei, det tror jag icke«.
,,Hivad«, ropade W. sörtvänad, ,,ni
är ju ense med mig i allt, hivad fag
har sagt; är ni icke det?«
,,Nej, det är jag alldeles icke.«
«Ni är så fåordig«, fortsatte den be-
sökande sörlägen, »så att ingen kan kom-
ma nnder fund med edra tankar.«
«En tid svar äftveniag pratfamnog«,
stvarade den gamle, ,,men för 20 år se-
dan blef mitt hierta förödnijnkadt, oeh
då lades en tygel pä min tunga; frän
den tiden har jag lärt mig att ivandra
ivarsamt inför min Gud. Zag gjorde
Honom ett löfte, fresta mig icke att bryta
det.«
,,.fItvad hände Er då för 20 år se-
dan?«
,,Det fkall jag berätta dig-, jag bles
förledd att deltaga i en sådanplan,svm
snst du un har uppenbarat; att lvara
med oin att fördriftva en Herrens tje-
nare frän hans arbetssätt, der fnisset-
ligen Gad hade ställt honom. Jag in-
billade mig, att det war en ringa sal
latt föra nr mägen en af de stiernor,
fsbm Herren häller i sin högra hand,orl)
jag hoppades, att fä en annan, som
kunde kittla mina öron och tvinna stör-
re bifall hos werlden. Jag och de, af
hivilka jag lät leda mig, smickrade oss
med att tvi tvvro mycket samvetsgran-
na. Wi trodde oss göra Gnd en tjenst,
dä tvi tänkte fördrisiva hans tjenare.
sWi beklagade, att tvi inga frukter sågo,
-dersör att tvi blott tadlade och reftvo
ned, i stället för att med tvära böner
och tvärt arbete understödja Herreng red-
ftap, af hwilkeas hand ivl fordrade tvät-
signelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
