- Project Runeberg -  Åbo Stads-Mission. Blad för inre missionen. / 1:sta Årgången. 1893 /
182

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—182—

Herren år mira.

»Eder faktmodighet toarde kunnig
för alla ntennistor. Herren ar nära«
(Fll. 4: 5).

Dedsa ord innehålla ett kraftig förma-
ning och tröst.

llttderrättelsett ottt dett bortresta fa-
tniljefadrens eller husbondens hemkomst
lnn göra olika intryck på de hemmawa-
rande. För lata och trolösa tjenare är
den mer eller mindre skrämmande Sant-
tttalnnda äftven för ostttriga och tomtar-
tiga barn, htvtlta fördristvit sin tid nted
otillbörliga lekar och nöjen. Men trogtta
tjenare och lydiga barn emottaga under-
rättelsen som ett glädjebndslap. De haftva
med smärta erfarit sitt bristande förmåga
tvid förmultningen af husets angelägen-
heter ttnder fodrens eller husbondens
bortatvaro, tttedatt de under hans besinna-
toaro tvant sig att alltid anlita och följa
hans råd.

Den Herre, som apostelen åsyftar, är
Jesus Kristus. Herrett år ttåral Huru
upptar du denna underrättelse, täre lä-
sare? Du borde icke tunna triftoas i
toerldens ogudaktiga nöjen, försummande
ditt pligt beträffande ditt egen och äftoen
andras själar, i fall dn tville lysena till
detta rop: Herren är nära! Herren tom-
mer snart och dröjer icke. Huru skall du
tunna emottaga honom, ont du ickei
tid tvill bliftva förtrogen med honom?
Måhända tvill du icke alls böja ditt öra
till detta budskap. Men i sådant fall
stall du weta, att det engång stall utta-
laet så eftertryckligt, att du tele kan till-
stoppa dina öron derför. Och då år det
för-fent, når tttan tttåste framträda in-

för hans tron. Wältomnten är han en-’

dast för dem, htvilla redan i tid hålla
honom för sin starkhet och af hjertat
tvattdra efter honom.

Men Herren är nära äftoett i en att-
natt bemärkelse; hatt är i ofynli tttåtto
när oss hwarje stund. Sjelf Zar han
ju betygat: ,,Jag är när eder alla da-
gar intill werldens ånda«. När den



duglige fantiljefadren är tillstädes, upp-
föra sig familjemedlemmarna sedigt. Her-
ren är när; derföre stall åftven tvår satt-
modighet tvara kunnig för alla menni-
skor. Detta gäller färfkildt alla Herrens
troende. Det anstår dem icke att yftoas,
träta och liftens toare sig fins emellan
eller med werlden, tttatt böra de hellre
lida orätt. Dertill ntanar och hjelper
osts det medwetande, att Herren är oss
när· Wi toandra i hans ansigtes ljus.
Detta medtoetande år icke någonting för-
flråcknttde, tttatt en tvarnande, men till-
tila fröjdefull kunskap. «Fröjden eder
alltid i Herren«, säger aposteln, ty han
är nära. Han är icke en Herre, font
endast slulle trotsa der oftvattom molnen
och stjernorna, tttatt att brtt sig om oss.
Han år när. Hafwen derför heller in-
gett otnforg, säger apostelen, utan kasten
allt edert belymmer på honom, ty hatt
har omsorg ont eder. Han är nära,
närmare ån någon annan tan wara, ty
hatt år i tvåra hjertan; närntare ätt nå-
gott fara eller fiende, ty hatt har loftoat
bo hos oset och tvandra bland oss. Hans
lust åt- med tneuniskors barn.

Ware derföre äftven edra önskningar
kunniga inför Gnd i allt genom åkallan
och bön med tacksägelse Då ftall äfwen
Gads frid, sotn öfwergår allt förstånd,
ben-ara edra hjertan och edra tankar i
Kristus Jesus.

Dett ende toffe.

Då jag ett söndag afton på återtvä-
gen från ett by, der jag hållit tti"belför-
tlariug, i iertttvägsluptsn tog fram och
slog opp mitt Ntta Testameute, föll mitt
blick på dessa ord: «Gnd, den ende
wist, genom Jesua Kristus, honom
tottre ara i etoighet!« (Rotn.16: 26).
Jag kan knappast uttrycka, huru det tän-
des för tnig, då jag lät dessa ord.
,,Gud den ende tvise!« Witl att jag satt
med ryggen tvänd mot ett par andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abomission/1893/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free