Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—187 —
mod After denna nöd kännes bittrare, då jag ser andra menniskor
hafiva frid med Gud och kunna fröjda sig i förwissniugeu om Gads
nåd· Jcke sällan känner sig då deu bediöftoade själen bortstött och
utesluten ifrån nåden af dem, som nu sola fig i nådens sken, alldeles
som den kananeiska qtoiinian, hivilkeu lärjungarne icke kunde fördraga,
utan begärde att Jesus skulle skilja henne ifrån sig.
Meu här är nu den man, som förstår toär nöd, Jean Kristus,
Hel-ren som är född i Davids stad. Herdarne tooro förfärade, när
Hel-rens härlighet midt i natten kringsken deni; sannolikt fruktade de
att deras sista stund war kommen, och att de helt oförmodadt skulle
stillas för Gads dom. Men engeln tröstar deni: Waren icke för-
fårade. Si, jag bådar eder stor glädje-, hwilken allt folk meder-
faras skall; ty idag år eder född Frålfarea, Kristus,
Hckkkv k Davids stod Härmed är enligt engelns äsigt all nöd
försnninnen och all anledning och orsak till fruktan och ångest för
alltid och etoigt undanröjd Härefter borde ingen menniska sörja och
ängslas, åtminstone icke tröstlöst, ty detta glada budskap angår allt
folk, icke blott allt ritt folk, utan ock allt fattigt foli, icke blott allt
fromt folk, ntau ort allt syndigt och ogudaktigt folk, icke blott de glada
och lyckliga, utan ock de sorgsna och olyckliga, icke blott det trogna
folket, utan ock det otrogna, det trolösa och förttoiflade —- allt foli,
säger engeln, — »en stor glädje, htoilken allt folk tvi-der-
faras skalk-.
Och si, denne Frälsare är en så att säga både insigtsfnll och
mäktig Friilsare, hwilkeu har djupare insigt uti tvärt elände och för-
stär bättre tvår nöd, än toi sjelfioe göra. Det är derföre alldeles
obefogadt att här inwända, såsom toi äro böjda att göra, när någon
älsklig menniska öfwerhopar oss med kärleksbetoisninq: «Wisste hon
huru usel och afskytoärd jag är, aldrig skulle hon då betoisa mig sä-
dan kärlek-. Så tunna tvi wäl tänka om en menniska, hwitten ju
ser blott det för ögonen är. Meu finna wi då, att toi beträffande
den nienuiskan misstagit oss-, finna wi att hon är i stånd att älska
och betoifa sin kärlek, fastän hon blickat in i tvärt elände, o, då ta-
ger den nteunistau tvärt hjerta med storm, det är oss omöjligt att
förneka henne toårt hjertas tacksamhet och kärlek. Hon har öfwer-
mnnuit oss med sin kärlek, sin frimilliga, oegennyttiga och uppoff-
rande kärlek.
Nåwäl, hivad är dock äfter den bästa, den mest rena och för-
sakande kärlek, en syndig menniska kan hysa och bewisa oss, emot Jesu
Kristi kärlek, som förmådde Honom att försaka den härlighet Hau
hade hos Fadren före werldens grundläggning och blifwa ett fattigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
