Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—13-
sin ensödde Son«. — «Deruti består
kärleken, icke att tvi hafwa älskat
Gud, men att Hau bar älskat oss
och sändt sin San till försoning för
tvara synder«. O, den outgrundliga,
gudomliga lärlelenl Gud såg att hela
det fallna utenniskoslågtet skulle toarit fbr
tid och ewighet hemfallet ät ddd och stir-
dbmelfe, om ej Han sjelf räckte det sin
frälsande hand. Han såg ned af hitn-
melen och märkte att ber-mar ingen,
som frågade efter Gud. Dan såg att
toi ej af egna krafter kunde ldsa oss från
mdrlreta bojor. Han tvifste att det
mörten som ilfwertäckte folken, flnlle sidr-
byttg till ett ewigt mörten om Han ej
toidtoge åtgärder fdr dess slingrande-
Derfdr låter Hau profeten förkunna an-
lomfien af det sanna ljuset. Derftir
sände Hau sin Son till werldend fräl-
sare. Derfbr kom Jesus Gads Son
till det klart slinande ljus, htvilket lyser
oss in i den himmelska härligheten.
Hnr klart strålar ej det ljuset äfwen
i tvära by derl Edangelium, som är
Gads trut alla dem till salighet,
som tro, förtunnas. Frälsning as nåd,
rening i Gads Sons blod, frid och rätt-
färdighet tilibjudes alla utan undantag.
Det eter blott: ,Dett, som törstat-,
han outmez och den, som will, han
tage lifmetö matten för intet«. Wi
kunna med släl fråga: när har nådens
fol få klart lyst upp tvått finfta Zion,
som un? Och dock — hur mången tref-
tvar ej ännu i det djupaste mörkerl Hur
mången går ej ännu suckande under ia-
gena träldomsoli O, hdren detta J alle,
innan det blir fbr sent-» »ll.i.iaiinan upp
dn, som softner och sta upp frun de
döda, få skall Kristus lysa ösa-år dOig«.
Amalek-trevnad
Gerts och ilnt).
Sä lom ett af grannens barn och fick
lätta en alvast af mig. En stund der-
efter såg jag att hon egagnade qtvasten
till att sopa bort axla och lo·lstoft, som
låg på bakgården. . ag blef tvid åsynen
deras just icke toid det bästa lynne, it)
qwaften blef både tvåt och sblig, så att
jag måste twätta den, innan jag åter
kunde begagna den till goifwet. Så
blåste min wackra Furia omkull i träd-
gården och blef förstörd, och då sedan
några små motigheter inträffade tvid
middagsbordet, brast mitt tålamod och
jag for ut bittert: ,,Jag har då aldrig
i mitt lif haft en så ledsam dagl«
Men Hans såg på mig, och allt hivad
han sade, war: ,,Hm, Amaleliterna ära
nog icke äutnt ihjelslagnal«
Jag fdrfälrar, jag kände mig få träf-
fad, att jag icke wisste, hivad jag skulle
säga. — War detta att blifwa slirar-
gad bfwer småsaker — en ,,Amaletit«?
Då fbljande toecta inbrdt, sdkte jag
wala dftver mig sjelf, och jag upptäckte
alldeles riktigt, det jag aldrig sbrr hade
lagt märke till, att jag så lätt blef wred
och bettlade få många skarpa ord. Iag
upptäckte också många andra Amalekiter,
men ingen tvar så fwår att få bngt på
som den mäktige Agag, — jag menar
lynnet. — De andra woro nog också
farliga, och en afton förlorade jag rent
af modet och satte mig ned att gråta.
Då Hans lom iu och frågade mig
hivad det tvar med mig, kunde jag blott
snyftande swara: »Det är — det är —
dessa — det är Amaleliterna!« — Och
fä berättade jag fin Hans, att jag ar-
betade och arbetade fiir att segra, men
att det blef blott wida lvärre med mig.
Då jag hade berättat Hans allt, satt
han länge stilla, man sade det-på mildt:
,,Anua, jag slog upp bibeln sbr att se,
htoad som stod ont Amaletiterna, då dn
fbr en tid sedan berättade mig om dem-
och jag fann ett ställe, der det berättas-
att Israels barn en gång drogo ut i
strid emot Amalek, men att Herreu icke
war med dem på den da en. Jag tätt-
ker de hade glbmt att fraga efter hivad
som Ivar Gert-ens wilja, och derde ledo
de ett stort nederlag. Och jag — jo —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
