Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-15—
i hasioet, så skulle också der hane hand
leda oss och hans högra hand hålla oss
(Ps. 139: 7—10). « honom lefwa lvi
och röras och hastoa tvår loarelse.
Salig den, som lärt sig den dyrbara
konsten att stå inför honom i bön och
åkallan, när nöden tränger på och all
annan hjelp sioileri Och om man icke
orkar stå, må man då ligga, men glöm-
mom aldrig, att tvi haswa en Faber, som
både hör och ser och förwist hieiper,
och inför hwliten lvi hwarien dag eller
natt behöfwa ropa förgäslves.
Hara beklagliga ärv icke alla de men-
ilistor, som frsmå sin rätt till bön och
åkallan inför Gud. Herren hfelpe oss
alla att begagna denna dyrbara rätti
Fröjden eder i Herreni
,,Fröjdea eder«. Att fröjda osts är
icke endast tvår företrädesrättighet, utan
tvär pligt. Det är i sanning en god
Gad wi tjena, eftersom han gör det till
ett lydnadsprof för oss att wara glada.
Hnra syndfalla äro icke ioåra gensträfs
toiga knotandenl Hnrn naturligt är det
icke, att den, som blifwit tvälsiguad med
Mrdernats förlåtelse, skulle wara gladl
3 i läsa om en som föll död ned på
trappan till schavotten i glädjen öfwer
sin konungs oioäntade nåd. Stola toi
emottaga konnngarnes Konungs fria för-
låtelse och dock gräma oss i oarsältlig
sorg? ,,J Herken«. Här haswa loi
auwisuingeiu huru tvår glädje skall innna
betoaras hög och ren. Wi skola icke
fröjda oss i synden eller finna tvår tröst
1 lorn, min och olja, titan i tvår Gad
siola loi haftoa tvär själs lustgård. Att
det finns en Gad och en sådan Gad,
och att han är mår, svår flik elvigt, tvår
Fader och tvår Herre, är orsat nog till
en beständig ocl oändlig fröjdesång.
Spargeon ösloer åts. 32: 11.
M
gno och oro.
Jagen mennisla minner ro och har-
moni, utan att hon i sitt innersta loan-
nit frid med Gud. Härpå undrar tväl
ingen, om han antager, att en Gad
sinnes. Och till och med detta borde
han tunna lära as sin egen oro och sin
egen längtan till ro. Ty hurudan är
hans oro? Dn, Herre, lvet bäst, på
huru många sätt en menniskosjäl ton
wara i oro, ty du har stillat stormen i
månget sinne, och hwarje hierta ligger
öppet för ditt öga, så att du bättre än
den orolige sielf tvet, hivad i hans inre
försiggår. Men äfwen jag har haft er-
farenhet as denna oro, och jag förmo-
dar, att det warit någonting allmänt
menskligt, som dertvid tvederfarits mig.
Och mig har det förefallit, som om denna
oro mest liknade en hunger, som af in-
genting i werlden tan mättas, eller en
törst, för hivats släckande ett werldghaf
icke stalle räcka till. Jag hade tnnnat
förtära mitt eget hjerta, och ändå be-
gära något som loore mig närmare; jag
hade immat insupa i mitt bröst alla
andra menniskors lifsandar, och ändå
tycka, att de tele hade giswit mig nog-
Och hade jag för ett ögonblick upphört
att hungra och törsta, sa började jag att
hungra efter hunger och törsta efter törst;
ty det förstod jag- att, om hungern och
törsten bortdoge utan mättnad, då wore
detta den otvilkorliga döden-s förebild.
(Pontu8 Wilner).
Frökorm
Jcke en enda suck af amal, icke en
enda den förtrycktes tär förgätes af»sor-
gernas man«, härlighetens Herre. San
bar ja, tålig och mild, alla werldens
sorger på sitt hjerta· Fördrag, såsom
han, lidandet med tålamod och werla i
kärlet, ti) lika wisst, som han är Gad,
skall ,,haus återlbstes år lomma«.
lilr ,,Ontel Toms Stagn«).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
