Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-26-
ningar, Gnds-mannen David förelägger oss i den psalm, som wi i
Psaltaren återfinna såsom den 27:de.
»För hwem skulle jag frakta?« Så utropar David likasom
trotsande och utmanande alla fiendeskaror Men detta trots är ej
den gudlöses förmätna trots. Ej heller trotsar han här såsom den,
hwilken förblindad af högmod och egenkärlek tilltror sig att med
egen kraft nedslå skaror af fiender. Ett sådant trots kommer alltid
på skam, om ock skenbara segrar tvinnas. Nej, detta Davids: «För
hwem skulle jag fruktat-« — är i sjelfnJa werket ej något trots-.
Det är en yttring af den kraft, fom är mäktig äfwen i den största
menskliga wanmakt.
David hade nogsamt fått erfara att: »Om Herren icke byg-
ger buset, få arbeta de fåfängt fom bygga deruppå; oss-Her-
ren icke bewakar siades-, få makar wåktaren fåfängt« (Pf.
127: 1). Han hade wisserligen haft tider, då han, förlitande sig
på egen kraft, tänkte: ,,För hwem skulle jag frukta?« När han
anstälde en allmän folkräkning i och för införandet af en ny krigs-
ordning, förlitade han sig på sin tilltänkta ståtliga krigshär. Då
tänkte han helt säkert: meden sådan här går jag mot fienden utan fruk-
tan. Men en sådan sjelfförtröftan kunde Herren, hwilken David
hade att tacka för alla sina segrar, ej tåla. Till tuktan för denna
synd lät Gud en förhärjande pest i tre dagar rasa bland hans folk.
Det war genom sådana bittra erfarenheter-, som David lärde sig för-
trösta på Herren allena. Hnr ofta säga tvi ej med David i wäl-
ångens dagar: »Jag stall aldrig wackta« (Ps. 30: 2). Med
Petrus äro wi, när ingen nöd går på, då allt är tyst och stilla om-
kring oss, då inga frestelser rasa inom oss och tvi tycka oss wara
starka nog att öfwerioinna hwilken fiende som helst, färdiga att be-
dyra: ,,7Om än alla toge anstöt af dig, siall jag dock aldrig
taga anstöt«. Men likasom David genom djupa fall och stora mot-
gångar lärde sig ringakta sin egen kraft och sätta allt sitt hopp till
Herren allena, så lemnar Gnd också oss understundom åt osssjelswa
för att lära oss inse det wär egen kraft ej hjelpa kan. Genom de
djupa förödmjukelser, i hwilka Herren så för oss, komma wi slutli-
gen till insigt om att Han, blott Han, är tvår starkhet. Och först
nn kunna äfwen wi, ntan att förhäfwa oss, utan att trotsa på egna
krafter, med David instännna: «För hwem skulle jag frakta?«
Att detta Davids utrop: «För hwem skulle jag frukta?« ej är
något trots, ntan den samma trons frimodighet och förtröstan, finna
wi, om wi läfa 1:sta v. af 27:de Ps. i dess helhet. ,,Herren är
mitt ljus och min salighet; för hwem skulle jag frukta? Her-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
