Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-.51-
för sitt namne skall. Och om jag ån vandrade i en mörk
dal, fruktar iag intet ondt, ty du sir när mig, din käpp och
staf de trösta mig. Du bereder för mig ett bord inför mina
fiender-, da fmörser mitt hufwad med visa, min bägare flödar
öfwer. Jdel godhet och barmhertighet skola följa mig i alla
mina lifedagar, och jag skall bo i Herrens hus ewinnerligen«
Ogs 23. Och hnrn lyckligt för oss att tvår herde följer oss på
a a tv ra wägar, äfwen der tvi wilse gå. Ja, det wore för långe
sedan ute med oss, om Han ej handlat sä, som mannen i liknelsen
om det borttappade fåret. Ham ofta hafwa tvi ej gått toilsei
denna werldens öken! Men har ej Je us gjort så: lemnat de nio och
nittio och gått efter det förlorade fåret, till dess Han funnit det.
Och då Han funnit sitt förlorade lam, har Hari ej lagt det på sina
axlar med glädje? — Ja, prisad och lofwad ware tvår Jesus, att
wi ännu känna Hans röst och följa Honom. Och derpå behöfwa tvi ej
twifla, att Han ej framgent skulle älska oss med samma kärlek, för-
binda det sargade, tvederawicka det hungrande och törstande, ständigt
förfinar-ande oss mot ulfwens angrepp och sist famla oss akta iO det
himmelska fårahuset.
Herrens ord förgås icke.
(Fokts. fr. N:r 5.)
Allmånt kändt år, att judarne efter
deras fdrdrifwande från Judeen blifwit,
enligt profetians ord, «fdrskingrade ibland
alla foli, ifrån werldenö ena ända till
den andra«. De åro tverldöborgare
utan fädernesland
Och deras tiden under alla århundra-
den bekräfta på ett slående sätt pro-
fetiornas ord. Deras historia utgör en
oafbruten kedja af frrtktansmärda lidan-
den. Hedningar, kristne och malm-ame-
daner, i allt.annat bwarandra mot-
satta, hafwa förenat sig om att utrota
denna stam, men bafwa icke lyckats
deri. Moer buske, omringad af lågor,
har alltid brunnit utan att fdrttiraa.
Det år naturligt, att ett förtryckt folk
uppreser sig mot fina fdrttyckarez men
jndarnea ofta förnyade uppror ledde
blott till nya misshandlingar och lidan-
den. De flydde från land till land,
men deras fotabjelle sannin-
ge n hwila. De utgjorde iifwerailt
ett föremål fdr folkets fbrakt och flir-
tryck, som ofta gas sig luft i allmänna
blodbad. De kristnes högtider gäfwo
tvanligtwie anledning till ytterligare
gäckert och fiirfdlielser emot dem. I
Toulouse «brukade man slå dem i ansig-
tet hwarje påsk. J Beziers kastades
stenar på dem emellan palmsiindag och
påsk: detta grymma sätt att fira högti-
den slntadeö wanligen med blodsutgju-
-telse, hivar-till biskopen regelmässi tupp-
manade folket i fin predikan. et in-
gick i de franska konungar-neg statstonsd
att begagna dem som en swamp, fbr att
insnga sina undersåters penningar, hwilka
sedan utkramades på ett mindre förhat-
ligt sått, än genom omedelbar beskatt-
ning. Man kan knappast föreställa fig.
huru långt denna penningentpressning
drefs. Än förföljdes, ån skonades de;
allt fördrogs af detta märkvärdiga falt
med en obfwertvinnerlig ståndaktighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
