Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möda och arbete. Derfdre strifmer apo-
steln till esesierna: «Den som har stu-
lit, stjäle icte iner, utan arbete hellre,
görande med sina länder det som är
godt, att han nni Hafma att dela med
stg ät den liehöfmande«.
Jcke heller lsör en kristen akta sitt kall
för ringa, fä lågt det än synes inför
menuistor, ty Herren har helgat och
mätstgnat alla ständ och loftiga märs-
En dagatarls arbete är för honom lika
behagligt som en konungs, om det eljest
utföres i tron på honom. Derom ta-
lar Luther osta huru som den ringaste
kroppsliga syssla, gjord i tron och så-
som ät Herken, behagar Gud mycket
mera än alla munkars sjelfuppfuuna
gndaktighetsösningar. Dell som i lättja
Lörsummar sttt arbete, kan ej godtgöra
et ens genom att dag och natt sitta
tvid ordets hörande eller läsande. Jir-
gen må här missförstå oss. Guds ord
dör flitigt brukas, men ingen mä öfwer-
skyla eller förswara sin lättja med gud-
altighetens täckmantel. En rätt kr sten
Lienar sin Gud under och med sitt ar-
ele.
Ett märkeligt ordi
Zcke utan orsat har man gismit Her-
rens älsklingslärjunge namnet «kärle-
tens apostel«. Ordeu: kärlek, älska och
älskade förekomma redan i Johannes 1
epistel inalles 49 gängen Men Johan-
nes’ kärlet be tod icke allenast i ord-
utan fastmer traft. Den djupa och
allt uppoffrande lättel, som förenade
honom med kärlekens Gad och Hans
tärlelsnppenbarelse Jesus Kristus, är fä
tydligt slönjbar i alla hans strifter, att
mi utan det minsta tmifmel tunna säga
att Johannes, sä midt det är en syndig
menuista möjligt, mar idel kärlet till
Gud och menniskor.
Wi förundra oss ej således issmer att
han äter och åter där ordet kärlet på
sina läppar, dä mi erfara att han ta-
lar, deras hjertat är fullt. Och misst
är, att såsom Johannes besjunger Guds
kärlet till syndare, har knappast nägon
annan det kunnat. Men just derför-
lyssna lvi ock med den djupaste mörd-
nad till tärletsapostelns förmaningar till
broderlig kärlek. — Docl — trots denna
förutfattade mening om honom— tunna
mi ej wärja oss för en miss ttvelsam
förundran mid första genomläsandet af
l Joh. Z: l4: »Wl tveka att tvi haf-
wa öfwer· ätt från döden till lifwet,
ty mi al a liröderua«. Dessa ord
flirefalla mid ett flyktigt betraktande myc-
tet dunkla. sa wi more färdiga att
utbrista-. detta stämmer ej med Kristi
evangelium, — ifall wi ej med det sam-
ma äfwen more dsmertygade om, att
det är den gudomliga sanningen, font
här talar.
«Wi meta att ml öfwergått från
döden till lifwet«; dessa ord äro allt
för tydliga och klara att tunna mis-
förstäs. Wi meta ju och äro förm s-
.sade om den saliga lifmergän en frän
den andliga dödens mörker till et ljusa
och saliga lismet i Guds Sons tro re-
dan på grund as denna Jesu egna för-
säkran: «Saunerligen, sannerligen
säger jag eder: Den som hör mitt
tal orl) tror den som bar sändt mig,
han har emigt lif och lamuter- icke
i vom, ntan har öfmeegatt frän dö-
den till lifwet« (Joh. ö: 24). Oni-
outsägligt saliga och lyckliga ära lvi ej
un, sedan mi genom Gads outgrund-
liga näd och kärlet blismit öflvertyga-
de deroni,» ,,att det ctviga lifwct år
Gads gafma genom Jesan Kristus
tvår Henri« Ehurn tvi ännu man-
dra itron och hoppet, ej ännu i det
saliga äskädandet, det fulla åtnjutandet
af den dsmerfmimieliga härlighet, som
Kristus åt oss genom sin sörsoningsdöd
förmärfmat, meta wi dock, att Han iir
trofast, som det losmat hafmer. ik. O.
lFortlJ
W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
