Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—107—
dig såioål som alla mennistor i alla tider till tröst och uppmuntran,
som allt det år skrifmet, hwilket du finner i böckernas bok, ty så
säger Herrens apostel: ,,allt hivad förut blifwit skrifmet, det är
skrifwet till tvår underwisning, att tvi genom tålamod och
skrifternas tröst må hafwa hoppet« (Rom. 15: il). Och för öf-
rigt, dyre tvån, har Gnd ej den-isat dig någon nåd? Har dn aldrig
fått smaka Hans ljuflighet? Har du ej någonsin tyarit föremål för
Gads kärlek? Siix MM- Ivar då ej Gnd i Kristus och försonade
ioerlden med sig fjelsP Jo, «Gud war i Kristus och försonade
werldeu med sig fielf«. Hör, det mar werlden, hela werlden, alla
folk och alla enskilda menniskor, alla syndare, som på den dagen
lileswo försonade med Gud, då Kristus såsom Gads Lam offrade sig
på korsets stam. Till denna af Kristus återlösta werld hör iifwen
dn — icke till någon annan werld. Alltså år åswen dn försonad.
Således har du likasom alla Gads fallna barn warit föremål för
Gnds kärlek. Och märk wäl, just detta, att Gads Sou gick i dö-
den sör syndare, år Hans största kår-leksl)etvis. »Gud ben-isar sin
kärlek till oss deruti, att Kristus har dött för oss, medan wi
änan woro syndare« (Nom. I-: 8). Och hivad just detta beträffar,
att allt redan år fullkomnadt, att Lannnet år slagtadt, att Ordet
lilef kött, och att det lefwande ordet Jesus Kristus har med sitt till-
fyllestgörande lidande och sin fullkomliga lydnad återknutit det före-
ningsband mellan Gnd och menniskor, som brast i syndafallet, så
iiro toi, du och jag och alla som nu lefwa, framom t. ex. David.
Och så wisst som Gud år oss nådig i och genom sin ålskelige San
och denne mår Jesus år tvår och wi Hans egna redan på det he-
liga dopets grund, så hafwa tvi i dag som i går, ja för all ewighet
skydd under Hans tvingars skugga.
Detta hafwa lvi jn ock erfarit. Hurn ofta har ej Herren dolt
också oss i sin hydda på olyckans dag och gömt oss isitt tjälls
gömma! Hnr ofta har Han ej likasom genom ett under ryckt oss
undan måra fiender! Ja, Han, tvår gode och nådige Faber-, toar det,
som då stormarna begynte brusa och mågarna fräsa omkring oss, stålde
oss på en hög klippa. O, når twiflets stormar och otrons störttoågor
rasade omkring mig, hmem war det, om ej Herren, Herren, som tog
mig ioid handen och drog mig upp, innan toågorna slogo samman
öfwer mitt hufwud, och stålde mig på den höga klippa, der jag war
trygg niidt i stormen och säker för alla hotande störtwågor. Och
roar ej den klippan Kristus-?
Ack, att lvi blott alltid hölles på denna klippa! Min tvån, det
händer ju nog, att tvi aflågsna oss från klippans höjd, att mi wåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
