Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—- 123 —
Hwi bedröfwar du dig, min fjäl?
(Jngc·m förut i «Siindcbndet").
»Hwi bedröfwar du dig, min själ, och är få orolig uti
mig?" (Ps. ils-: 6). Denna sfräga af Korahs barn genljuder ofta i
tvärt bröst under wandringen på korsets törnbeströdda stig. Jcke
sant, min broder, min syster i Herren! Och huru besynnerligt!
Bäst som tvi fröjdats öfwer den outsägliga nåd och barmhertighet
oss Ioederfarits deri, att wi hafwa barnaskap hos Gud och arfwedel
i ljuset, twingas tvi af en oförklarlig makt i tvärt inre att utropa:
»Hwi bedröfwar du dig. min fjäl?« Med fog må wi dersör
s·un a:
1 g ,,·;O, hwilka under helgonen äro:
giro så saliga — sucka så tungt;
giro så höga, se det fä föga;
Aro i borgen, men sällan ha lugnt«.
Hwad är det, som kommer gudsbarnet att fä klaga midt igläd-
jen, och att le genom tårarna? Ja, hwad rörde sig tväl i Korahs
barns hjertan, då de framlockade dessa sorgewner nr sina harpor-
,,Hwad bedröfwar du dig, min fjäl, och åk få orolig uti
snig?« — Förnimma wi ej här samma längtan till det himmelska
fadershnset, som tid »efter annan öfwerfaller oss under främlingska-
pet i jemmerdalen? Ar det ej den i stoftets bojor fängslade anden,
som här söker — liksom med wäld — frigöra sig frän fångenskapen?
Ja wisst. »Såfom hjorten längtar till wattubäckar, så läng-
tar min stäl, o Gud, till dig. Mia fjät törstar efter Gud,
efter lefwande Gud. När skall jag dertill komma, att jag får
fe Gads ansigte?« Med sådana ord, fulla af brinnande längtan,
uppstämma Korahs barn den 42 Ps. Se der den makt, som fram-
twingar frågan: »Hwi bedröfwar du dig, min fiäl?« Det är
den ester himmelens saliga fröjder trängtande själen, som så suckar
under aswaktan på förlossningens dag.
szunerhet i tider af det djupa betryck, som förorsakas af den
ännu widlådande shadeu, intager oro och bedröfwelse tvärt salighets-
törstande hjerta. Hnr bittert måste tvi ej ofta klaga öfwer tvärt
elände! Hwilka slitandc smärtor erfara wi ej, när den tnsenhäfdade
ormen i tvär barm —— arfsynden — rör på sig! Det rytande lejo-
net, hwilket ständigt går omkring, sökande hwem det uppsluka må,
injagar dertill twifwel och fruktan i det sargade hjertat. Och werl-
deu med sitt hån uppbjuder all sin förmåga att öka tvära lidanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
